Sida:SOU 1940 12.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
10



7 §.

Nu har i servitutsavtal, varom i denna lag sägs, skett ändring eller tillägg, utan att sådant anmärkts å fastighetsägarens exemplar av handlingen; överlåtes fastigheten, och var ej vad sålunda ändrats eller tillagts nye ägaren kunnigt när överlåtelsen skedde, samt vill han det ej godkänna, give det servitutshavaren tillkänna inom en månad efter det denne underrättade honom om ändringen eller tillägget, eller gälle det mot honom såsom hade han det godkänt. Sker sådant tillkännagivande, äge servitutshavaren därefter tid av en månad att uppsäga avtalet.


8 §.

När överlåtelse skett av fastighet, som besväras av servitut, som avses i denna lag, äge, där ej annan tid för fastighetens övertagande avtalats, nye ägaren uppbära vederlag, som förfaller till betalning efter överlåtelsen, och i övrigt utöva de rättigheter, som på grund av servitutsavtalet tillkomma fastighetsägaren. Ej må å vederlag, som förfaller till betalning mer än ett år efter det servitutshavaren fick kunskap om överlåtelsen, servitutshavaren avräkna vad han må hava att fordra av förre ägaren, ej heller gälle i fråga om sådant vederlag betalning, som av servitutshavaren erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse, som med denne träffats, utan så är att nye ägaren därom hade kunskap när överlåtelsen skedde.

Skall servitutsavtal gälla mot den, som efter överlåtelse blivit ägare av fastigheten, svare denne i förre ägarens ställe till de fastighetsägaren åliggande förpliktelser, vilka skola fullgöras efter det han övertog fastigheten.


9 §.

Angående uppsägning av servitutsavtal, som avses i denna lag, gälle vad i 2 kap. 38 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom är stadgat i fråga om arrendeavtal.


10 §.

Fastighetsägare eller servitutshavare, som vill framställa fordringsanspråk på grund av servitutsavtal, skall anhängiggöra sin talan inom två år från det avtalet upphörde att gälla. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad. Är i rätt tid av endera talan anhängiggjord, äge den andre dock rätt till kvittning för fordran, som ej blivit sålunda bevakad.




Denna lag träder i kraft den