Sida:SOU 1940 12.djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
131

för tomtområde, upplåtelser under nyttjanderätt av mark för fritidsanläggningar, sportstugor och dylikt utanför godkända tomtområden samt i ärenden angående avsättande av kortfiskevatten och sportfiskevatten. I intet av dessa fall avses att göra domänstyrelsen bunden av nämndens yttrande.

Riksallmänningarna äro avsedda att för framtiden bevaras såsom reservat för friluftsliv och landskapsskydd. Allmänningarna. böra därför icke avhändas kronan, såvida de icke visa sig vara och kunna antagas för framtiden bli obehövliga eller otjänliga för sitt ändamål. Mindre område av riksallmänning bör dock, därest områdets bibehållande i kronans ägo finnes vara av mindre betydelse för friluftslivet, kunna frånsäljas för tillskapande av jordbruks- och bostadsegnahem eller för annat ändamål, som av synnerlig vikt ur allmän synpunkt och ej kan på annat sätt tillfredsställande tillgodoses. Under andra förutsättningar än de nu nämnda bör område, som ingår i riksallmänning, icke avhändas kronan. Ett undantag från denna regel synes dock böra göras. Om till riksallmänning avsättes kronomark inom de sex nordligaste länen, varå upplåtits kronotorp, skogstorp eller odlingslägenhet, bör den rätt till inlösen, som enligt kungörelsen den 14 juni 1929, nr 170, tillkommer innehavare av torp eller lägenhet, bibehållas oförändrad. Detta synes utesluta att vid prövning av fråga, huruvida inlösen av dylik mark skall få ske, särskild hänsyn tages till att marken ingår i riksallmänning.

Till belysande av vad som med dessa bestämmelser avses må något närmare beröras frågan om försäljningar av skogsjordbruk på kronopark, som ingår i riksallmänning samt försäljningar av mark för s. k. fritidsbebyggelse. Skogsjordbruk torde nu i allmänhet endast säljas, om det kan ske utan att det menligt inverkar på tillgången på erforderlig arbetskraft för kronoparkernas skötsel. Enligt vad utredningen inhämtat söker domänstyrelsen därjämte undvika försäljningar, som skulle få till följd uppkomsten av enklaver inom kronoparkerna. Som regel säljas alltså huvudsakligen skogsjordbruk, belägna i utkanterna av kronoparkerna. Undantag från denna regel göres dock, ehuru mycket sällan, för områden invid allmän samfärdsled samt invid insjöar inom kronopark. I en del av de fall, där det sålunda för närvarande förekommer frånskiljande av skogsjordbruk, är det tänkbart att de av utredningen föreslagna bestämmelserna för riksallmänningarnas vidkommande kunna medföra, att någon försäljning icke kommer till stånd. I synnerhet kan så bliva förhållandet i fråga om skogsjordbruk invid sjö inom riksallmänning. Sådana områden äro nämligen dels i och för sig särskilt värdefulla ur friluftslivets synpunkt, dels ock ofta bäst lämpade för anordnande av friluftsläger och friluftsanläggningar av olika slag. Deras försäljning kan dessutom medföra risk för att stranden upplåtes för olämplig sportstugebebyggelse. Sportstugebebyggelsen inom riksallmänningarna påkallar i detta sammanhang uppmärksamhet. Inom kronoparkerna förekommer i viss utsträckning, att tomtmark för uppförande av sportstugor antingen försäljes till enskilda