lek- och idrottsanläggningar m. m., som kunna erfordras för att allmänningen skall kunna effektivt utnyttjas av allmänheten för semestervistelse och friluftsliv, böra nämligen i främsta rummet ombestyras av kommuner och sammanslutningar av nyss nämnt slag. Företrädesrätt bör tillkomma kommuner och sådana sammanslutningar, vilkas anläggningar stå öppna för envar oavsett medlemskap i sammanslutningen. Den mark, som sålunda upplåtes under nyttjanderätt, kommer att tagas så starkt i anspråk för det med upplåtelsen avsedda ändamålet, att någon inkomst därifrån av jordbruk eller skogsbruk icke kan förväntas under upplåtelsetiden. För dessa upplåtelser bör därför i regel betalas vederlag. För att stimulera tillkomsten av behövliga dylika anläggningar på riksallmänningarna bör emellertid vid vederlagets bestämmande hänsyn icke tagas till det tomtvärde marken på grund av sin belägenhet kan hava. Vederlaget bör icke sättas högre än vad som motsvarar den beräknade avkomsten av marken under förutsättning att den begagnats för jordbruk eller skogsbruk. Då så av domänstyrelsen prövas lämpligt, bör upplåtelse kunna ske mot ytterligare nedsatt vederlag eller ock vederlagsfritt. Därest de anläggningar, som nyttjanderättshavaren önskar uppföra på det arrenderade området, kunna antagas medföra en sådan stegring av besöksfrekvensen på riksallmänningen, att ökad bevakning blir erforderlig, bör i nyttjanderättsavtalet intagas föreskrift om skyldighet för nyttjanderättshavaren antingen att ombesörja denna vakthållning eller ock, om det finnes lämpligare att vakthållningen ordnas genom revirförvaltningens försorg, att utöver arrendeavgiften erlägga en för täckande av kostnaderna för bevakningen avsedd särskild avgift. Därest en längsta tid för dessa upplåtelser finnes böra stadgas, bör den icke sättas kortare än femtio år. För att bereda dessa nyttjanderättshavare önskvärd trygghet i besittningen bör domänstyrelsen vara oförhindrad att i avtalen intaga bestämmelse om optionsrätt för nyttjanderättshavare. Upplåtelser av mark för fritidsanläggningar inom riksallmänning böra principiellt icke få ske till enskilda personer, bolag eller föreningar, vilka avse att driva anläggningarna i affärssyfte. Undantag härifrån bör dock kunna göras, om sådan anläggning är ägnad att i väsentlig mån främja friluftslivet och anläggning av motsvarande betydelse annars icke kan väntas komma till stånd. Vederbörlig hänsyn måste också kunna tagas till enskilt företag, som driver sådan anläggning å kronoegendom, då denna avsättes till riksallmänning. Såsom exempel på fall då dylikt undantag kan vara berättigat må nämnas de nyttjanderättsupplåtelser, som skett till Ölands turistförening beträffande en del av den i förteckningen över av utredningen föreslagna riksallmänningar upptagna kronolägenheten Solbergatäkten nr 1 på Öland och till Aktiebolaget Ängelholms havsbad beträffande en del av den i samma förteckning upptagna kronoparken Ängelholm. I fråga om upplåtelser av detta slag bör det stå domänstyrelsen fritt att avgöra, huruvida vederlaget skall bestämmas på ovan angivna för nyttjanderättshavaren förmånliga grunder eller ej. Optionsrätt bör ej medgivas. Avser upplåtelsen badstrand, varå icke vidtagas mera omfattande åtgärder för de badandes trevnad bör i
