Sida:SOU 1940 12.djvu/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
142

föreligger något behov av att reservera större markområden för friluftslivet och att kronans där eljest mycket stora jordinnehav icke omfattar några för ändamålet särskilt lämpliga marker i närheten av kustområdets bebyggelsecentra. Den sammanlagda landarealen av de föreslagna riksallmänningarna uppgår till omkring 319 100 hektar. Till Jämförelse kan nämnas, att den totala landarealen av samtliga till domänfonden hörande kronoparker, skogsjordbruk och jordbruksdomäner den 1 januari 1940 uppgick till i runt tal 5 202 000 hektar, varav 3 750 000 hektar voro belägna i Norrbottens och Västerbottens län och 1 452 000 hektar i övriga delar av riket. De föreslagna riksallmänningarna utgöra således något mer än 6 procent av berörda kronoegendomars totala areal. Om man icke medräknar kronoegendomarna inom de båda nordligaste länen, där som nämnts inga riksallmänningar föreslås, blir motsvarande procenttal i det närmaste 22. Att utredningen ansett sig kunna föreslå avsättande av en förhållandevis så stor areal till statliga fritidsreservat beror därpå, att de domäner, som ingå i riksallmänningarna, enligt de av utredningen ovan föreslagna bestämmelserna rörande deras förvaltning kunna med endast obetydliga modifikationer utnyttjas för produktiva ändamål på samma sätt som nu är fallet och alltså kunna beräknas lämna i det närmaste samma avkastning som förut.

Vid förteckningens uppgörande ha följande synpunkter varit för utredningen bestämmande.

Utredningen har eftersträvat att få till stånd ett system av större sammanhängande reservat för friluftsliv i södra och mellersta Sverige så belägna, att de kunna få betydelse icke blott för befolkningen i den närmast omgivande trakten utan kunna utnyttjas också, av invånarna i längre bort liggande orter för semestervistelse eller för idkande av friluftsliv under veckohelgerna. Exempel på riksallmänningar av denna typ äro de föreslagna områdena i Bergslagen, i Kilsbergen och kring sjöarna på gränsen mellan Skåne och Blekinge. Beträffande åtskilliga av dessa större områden gäller, att de innehålla ibland ganska vidsträckta såsom fritidsreservat i och för sig mindre lämpliga marker. Utredningen har dock ansett det önskvärt, att områdena i sin helhet avsättas till riksallmänningar för att därigenom bevara ramen kring och sammanbinda de olika därinom belägna för friluftslivet värdefulla platserna. Det är tydligt att dessa riksallmänningar kunna tillfredsställande fylla den för dem avsedda funktionen endast om vissa åtgärder – vilka icke behöva vara särdeles omfattande – vidtagas för underlättande av friluftsfolkets härbärgering och bespisning samt, såvitt angår deras utnyttjande under veckohelgerna och andra kortare fritidsperioder, om snabba och billiga kommunikationer kunna åstadkommas. Även om förutsättningarna härför icke för det närvarande föreligga, synes det icke vara uteslutet, att dessa önskemål i framtiden skola kunna förverkligas genom samarbete mellan kommuner, friluftsorganisationer och kommunikationsföretag.

Vidare har utredningen ansett sig böra i förteckningen medtaga alla de vid saltsjön belägna kronoegendomar, som äro eller i framtiden kunna tänkas bli