Sida:SOU 1940 12.djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
143

i en mera väsentlig omfattning utnyttjade för semestervistelse, för friluftsbad, såsom utflyktsmål eller angöringsplatser vid segling eller utfärder med mindre båtar och annat dylikt. Enligt utredningens mening är det ett verkligt nationellt intresse av stor betydelse, att åtminstone de relativt fåtaliga kronan tillhöriga fastigheterna av denna art bevaras tillgängliga för den stora allmänheten och att deras ofta känsliga landskapstyp skyddas. Om detta är riktigt, böra statsmakterna taga de oundvikliga konsekvenserna och bland annat avstå från att där utnyttja de exploateringsmöjligheter, som sportstugekonjunkturen medför, i den mån ett sådant utnyttjande skulle stå i motsats till detta nationella intresse. Utredningen har därför ansett det önskvärt att bland riksallmänningarna upptaga även sådana kronoegendomar vid saltsjön, vilkas belägenhet gör det sannolikt att de komma att begagnas för friluftsliv huvudsakligen endast av befolkningen i någon viss stad. Så är exempelvis förhållandet med en del av de föreslagna riksallmänningarna i Stockholms skärgård och på västkusten.

Slutligen har i förteckningen upptagits ett antal kronoegendomar i skilda delar av landet med vacker och för friluftsliv särskilt lämpad natur. Vid deras utväljande här tillgången på badstränder samt områdenas tjänlighet såsom utflyktsmål för närliggande samhällens befolkning varit i främsta rummet utslagsgivande. Utredningen har emellertid även här tillmätt önskemålen att skydda en viss landskapstyp stor betydelse. Detta har föranlett att i förteckningen upptagits exempelvis kronoparken Skäralid i Skåne och kronoegendomarna på Lovön i Mälaren.

I detta sammanhang önskar utredningen särskilt framhålla, att syftet med riksallmänningarnas inrättande icke blott är att tillgodose ett redan föreliggande behov av särskilda områden för allmänhetens friluftsliv, utan också att åt kommande generationer bevara värdefull svensk natur. Beträffande de riksallmänningar, där sistnämnda moment är påtagligt, bör följaktligen icke eftersträvas att genom speciella fritidsanläggningar åstadkomma en alltför stor tillströmning av besökare. Här måste, åtminstone tills vidare, landskapsskyddet träda i förgrunden och framför allt den viktiga del därav, som består i att hindra olämplig bebyggelse.

Emot utredningens förslag, såvitt angår riksallmänningarna, kan invändas att vissa delar av landet och vissa samhällen komma att få större fördelar av riksallmänningarna, än andra. För att taga ett exempel blir det sålunda i främsta rummet Örebro stad som kommer att draga fördel av föreslagna riksallmänningarna i dess närhet. Örebro får sålunda utan kostnad vissa för friluftsliv behövliga områden undantagna från bebyggelse, som skulle vara hindrande för befolkningens friluftsliv, och staden kan för en mindre kostnad än eljest skulle vara fallet arrendera markområden för fritidsanläggningar. Motsvarande förmåner komma antingen icke alls eller i mindre mån andra orter tillgodo. Detta är emellertid något som icke kan undvikas till följd av kronoegendomarnas ojämna fördelning inom landet. Framhållas bör därjämte, att riksallmänningarnas avsättande principiellt är att uppfatta som en av de