Sida:SOU 1940 12.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
144

former, vari staten bidrar till att främja en icke blott kommunal utan i lika grad statlig uppgift, nämligen tryggandet av erforderliga markområden för den icke jordägande befolkningens friluftsliv.

Till ledning vid utväljandet av de kronoegendomar, vilka föreslås skola avsättas till riksallmänningar, har tjänat en från domänstyrelsen i januari 1939 erhållen »förteckning över kronoegendomar under domänstyrelsens förvaltning, tänkbara såsom friluftsallmänningar». Förteckningen är – med uteslutande av däri förekommande hänvisningar till kartmaterial – fogad vid detta betänkande såsom bilaga (Bilaga 3). Det bör här anmärkas, att styrelsen vid förteckningens uppgörande icke torde ha haft i tanke friluftsallmänningar av samma typ som de av utredningen föreslagna riksallmänningarna, utan utgått från de allmänna riktlinjer för kronoegendomars disponerande för friluftsändamål, vilka legat till grund för styrelsens ovan (sid. 124) återgivna uttalanden. Styrelsen har sålunda i den skrivelse, varmed förteckningen överlämnades till utredningen, anfört:

Förteckningen innebär icke ett bindande ställningstagande från styrelsens sida att alla däri angivna områden kunna beräknas i större omfattning få tagas i anspråk för att utnyttjas som friluftsallmänningar. Till ett sådant ställningstagande anser sig styrelsen dock sakna befogenhet. Ändrade förhållanden kunna således medföra att vissa områden måste uteslutas liksom, å andra sidan, nya områden kunna tillkomma. Frågan om möjligheten att upplåta av styrelsen förvaltad kronoegendom för fritidsändamål står över huvud taget i nära samband med de allmänna förutsättningar, som styrelsen ansett böra vara bundna vid villkoren för upplåtelser av ifrågavarande slag.

Vid utväljandet av till riksallmänningar lämpliga kronoegendomar har vid sidan av domänstyrelsens förteckning nyttiggjorts det material, som inkommit genom den allmänna inventeringen över för friluftsliv lämpliga områden i landets olika delar. Slutligen har beträffande de kronoegendomar, vilka vid en förberedande granskning synts kunna komma ifråga, införskaffats mera detaljerade uppgifter från revirförvaltarna. I vissa fall ha dessa uppgifter kompletterats med upplysningar från annan domänverkets personal. Endast i ett jämförelsevis ringa antal fall har utredningen haft tillfälle att genom besök på kronoegendomarna bilda sig en på självsyn grundad uppfattning angående deras lämplighet såsom riksallmänningar. En under sensommaren 1939 planerad studieresa måste nämligen till följd av det därefter inträdda krisläget starkt begränsas.

Uti den av utredningen uppgjorda förteckningen över till riksallmänningar föreslagna kronoegendomar återfinnas de flesta av de egendomar, som anvisats av domänstyrelsen. Då utredningen uteslutit av domänstyrelsen anvisade egendomar, har detta föranletts antingen därav, att egendomarna numera helt eller delvis avhänts kronan eller också därav, att egendomarna vid närmare granskning av de för utredningen tillgängliga uppgifterna synts mindre ägnade såsom riksallmänningar. Å andra sidan upptager utredningens förslag åtskilliga kronoegendomar, vilka icke anvisats av domänstyrelsen. Utredningens