Sida:SOU 1940 12.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
14

ändamål, som avser tillgodoseende av friluftslivets behov, skall gälla vad under 14. sägs;
  5. för att förse – – –
12. för linbana, som är behövlig för ett företag av större gagn för orten;
13. för tillgodoseende av fjällrenskötselns behov; eller
14. för tillgodoseende av något friluftslivets behov, som är av väsentlig betydelse för det allmänna eller för befolkningen inom viss ort.
Särskild rätt – – – till nationalpark.


11. Särskilda bestämmelser om expropriation för tillgodoseende av friluftslivets behov.


108 §.

Rätt till expropriation för ändamål, som i 1 § 14. sägs, må, om den ej skall utövas av kronan, icke beviljas annan än landsting, kommun, municipalsamhälle eller kommunalförbund.

Mot fastighetsägarens bestridande må ej meddelas expropriationsrätt, som avser upplåtande av servitutsrätt, varom förmäles i lagen om servitut för bildande av fritidsområden.


109 §.

Vid ansökan om expropriationsrätt för ändamål, som i 1 § 14. sägs, skall sökanden, utöver de handlingar som i 4 § omförmälas, foga fullständig utredning angående de friluftslivets behov av i ansökningen avsedd art, vilka böra genom sökanden tillgodoses.


110 §.

På framställning av den, som gjort ansökan om expropriationsrätt för ändamål, varom förmäles i 1 § 14., äger Konungen meddela förbud mot vite i penningar att å område, som avses med ansökningen, uppföra byggnad, avverka skog eller vidtaga annan åtgärd, som kan varaktigt förändra områdets naturliga beskaffenhet. Sådant förbud gäller intill dess ansökningen om expropriationsrätt prövats samt, om ansökningen beträffande området bifalles, till dess sig visat, huruvida expropriation kommer till stånd.

Har till följd av meddelat förbud skada uppstått för sakägare, vare, då expropriation icke kommer till stånd, sökanden skyldig ersätta skadan.


111 §.

Sökes för ändamål, som i 1 § 14. sägs, rätt till expropriation beträffande mark, som sökanden med nyttjanderätt innehar för sådant ändamål, äger Konungen förordna, att sökanden icke må mot sitt bestridande förpliktas avflytta tidigare än den fardag, som infaller näst efter det ansökningen blivit prövad. Bifalles ansökningen, äger sökanden, utan hinder av vad eljest skulle gälla, kvarsitta intill dess det avgjorts, huruvida expropriationen kommer till stånd.