Sida:SOU 1940 12.djvu/190

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
188

så göra, därest man icke har utsikt att därigenom mera väsentligt underlätta lösandet av friluftslivets markfråga. Vid bedömandet härav måste beaktas icke blott vad i nämnda kapitel anförts utan därjämte åtskilliga andra omständigheter, i främsta rummet omfattningen och värdet av det sakrättsliga skydd, som skulle tillkomma avtalen, och storleken av det vederlag, som fastighetsägaren kan tänkas komma att betinga sig.

Omfattningen av det sakrättsliga skydd, som tillkommer servitutsavtal, framgår dels av bestämmelserna i 1 kap. 3–6 §§ lagen om nyttjanderätt till fast egendom, vilka bestämmelser enligt 3 § servitutslagen skola äga motsvarande tillämpning beträffande servitut, och dels av ett flertal stadganden i inteckningsförordningen och utsökningslagen. De sakrättsliga verkningarna av servitutsavtal yttra sig dels däri, att avtalet under vissa förutsättningar blir bindande mot ny ägare av den tjänande fastigheten, dels ock däri att servitutshavaren under vissa förutsättningar icke behöver vika för den, som genom upplåtelse erhållit annan särskild rätt till fastigheten, som icke kan utövas vid sidan av servitutet. Det ställer sig i dessa. hänseenden olika allteftersom servitutsavtalet är muntligt eller skriftligt och allteftersom skriftliga servitutsavtal äro intecknade eller ej. Muntliga servitutsavtal kunna ej intecknas. Skriftliga servitutsavtal kunna – under förutsättning att fastighetsägaren har lagfart – alltid intecknas, såvida annat förbehåll ej skett. Då här endast kan bli fråga om ett kort återgivande av de viktigaste reglerna, bortses i det följande helt från de muntliga avtalen, vilka torde sakna praktisk betydelse.

Huvudreglerna beträffande ny fastighetsägares bundenhet av servitutsavtal äro följande. Vid frivilliga överlåtelser av fastigheten blir avtalet bindande gentemot nye ägaren, om avtalet är intecknat, utan vidare, och om avtalet icke är intecknat, såvida vid överlåtelsen skett förbehåll om servitutets bestånd. Det ligger i överlåtarens intresse att sådant förbehåll sker, enär han eljest ådrager sig skadeståndsskyldighet gentemot servitutshavaren, för den händelse denne till följd av underlåtenhet att göra förbehåll går förlustig servitutsrätten. Vid exekutiva försäljningar av fastigheten äger servitutet bestånd endast under förutsättning, att förbehåll därom skett vid försäljningen. Om servitutet är intecknat och inteckningen ligger inom det för den exekutiva försäljningen fastställda lägsta budet, sker försäljningen alltid under förbehåll om servitutets bestånd. Ligger däremot inteckningen utanför lägsta budet, eller är servitutet ej intecknat, utropas egendomen först med förbehåll om servitutets bestånd, men, om ur den då bjudna köpeskillingen borgenär, som äger bättre rätt, ej kan erhålla full gottgörelse och ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förbliva, eller vad för honom ur köpeskillingen brister genast av servitutshavaren till auktionsförrättaren erläggas, skall egendomen ånyo utropas utan förbehåll om servitutets bestånd. Stiger köpeskillingen då högre, sker försäljningen utan förbehåll. Uppnås däremot vid det andra utbudet icke högre köpeskilling, gäller det första utropet och servitutet blir bestående.

Mot att behöva vika för den, som genom upplåtelse erhållit annan