Sida:SOU 1940 12.djvu/201

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Kap. XIV. Speciell motivering till den föreslagna servitutslagstiftningen.

Utkastet till lag angående servitut för bildande av fritidsområden.

Rubriken och 1 §.

I lagens rubrik har utsagts, att det rättsinstitut, som genom densamma regleras, är ett servitut som skall tjäna ett visst ändamål, nämligen bildandet av fritidsområden. Redan av rubriken måste anses framgå, att avtal av det innehåll, som anges i lagens 1 §, icke kunna grunda uppkomsten av ett servitut, såvida icke avtalets ändamål är att underlätta bildandet av ett fritidsområde. Att i lagen lämna en definition på vad som däri avses med fritidsområde har icke synts vare sig nödigt eller lämpligt. Något tvivel torde icke behöva råda därom, att ett fritidsområde är ett mark- eller vattenområde, som skall tjäna allmänheten såsom tillflyktsort under fritiden. Det erforderliga angivandet av servitutets innehåll och gränserna för dess tillämplighet har skett genom bestämmelserna i 1 §.

Den i 1907 års servitutslag begagnade beskrivningen av servitut såsom besvär och last, som lägges å en fastighet, har också upptagits i den nya lagen. Den grundläggande skillnaden mellan de i 1907 års servitutslag behandlade servituten samt de i förevarande lag behandlade, vilken ligger däri, att de förstnämnda äro realservitut och sålunda kunna upplåtas endast till förmån för annan fastighet, under det att de sistnämnda äro personalservitut och sålunda kunna upplåtas till förmån för visst rättssubjekt, har framhävts genom den valda formuleringen av 1 §.

Realservituten kunna som bekant vara av två slag, positiva och negativa. De positiva realservituten innebära en rätt för ägaren av den härskande fastigheten att för dess behov i visst hänseende begagna den tjänande fastigheten, vilken rättighet motsvaras av en skyldighet för den tjänande fastighetens ägare att tåla utövandet av rättigheten. De negativa realservituten däremot innebära en skyldighet för den tjänande fastighetens ägare att i den härskande fastighetens intresse underlåta viss användning av sin fastighet. Liksom realservituten kunna personalservitut vara antingen positiva eller negativa. De positiva personalservituten, som förekomma i en del utländska rättssystem, motsvaras i svensk rätt av nyttjanderätter av olika slag. Såsom nyttjanderätt behandlas nämligen icke blott nyttjanderätter i egentlig bemärkelse, sådana som arrende och hyra, utan också rättigheter, vilka visserligen avse ett begagnande av fastigheten, men där antingen rätten att förfoga över fastigheten sträcker sig utöver vad som strängt taget faller under begreppet nyttjande – vilket är förhållandet med exempelvis rättigheter att å fastigheten taga torv, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning – samt upplåtelser, vilka närmast avse utövandet av en särskild, med jordäganderätten förbunden befogenhet såsom jakt och fiske.