samt att ändring eller tillägg till sådant avtal, som ej avfattats skriftligen, skall vara utan verkan. Beträffande servitutsavtalets form har ytterligare föreskrivits, att i avhandlingen skall uttryckligen angivas, att upplåtelsen avser personalservitut enligt förevarande lag. Det stärkande av servitutsrättens formella underlag, som härigenom åstadkommes, är önskvärt av skilda skäl. Det uttryckliga angivandet av upplåtelsens karaktär bör vara ägnat att fästa kontrahenternas uppmärksamhet på betydelsen av den rättshandling de stå i begrepp att ingå och därmed också på vikten av att tydliga och fullständiga bestämmelser om servitutets innehåll och om betingade villkor inflyta i avtalet. Därigenom minskas risken för framtida tvister om avtalets tolkning. Bestämmelsen är även ägnad att förhindra att inteckning meddelas till säkerhet för avtal om inskränkningar i fastighetsägares handlingsfrihet i avseende å fastighetens användning i sådana fall, då det icke varit fastighetsägarens avsikt att upplåta servitut till fastigheten.
Bestämmelsen om skriftlig form för servitutsavtalet har synts böra medföra uppställandet av krav på skriftlig form även för avtal om överlåtelse av servitutsrätt. Föreskrift härom har därför intagits i paragrafens andra stycke.
Enligt 1 § andra stycket fordras Kungl. Maj:ts tillstånd för upplåtelse av personalservitut till förening eller stiftelse. Det kunde med hänsyn härtill måhända ifrågasättas att i förevarande paragraf införa bestämmelse om att ändring i servitutsavtal med förening eller stiftelse skall äga giltighet endast om Kungl. Maj:t godkänt ändringen. Emellertid är att märka att, därest sådan ändring innebär utökning av besvär och last, som genom det ursprungliga avtalet lagts å den tjänande fastigheten, ändringen blir att bedöma såsom upplåtelse av nytt servitut. För dess giltighet kräves följaktligen redan på grund av bestämmelsen i 1 § andra stycket Kungl. Maj:ts tillstånd. Innebär däremot ändringen en minskning av servitutsbelastningen, eller avser den en omreglering av det obligationsrättsliga förhållandet mellan jordägaren och servitushavaren, saknas anledning att uppställa något villkor om Kungl. Maj:ts godkännande.
3 §.
I denna paragraf ha sammanförts de regler, som ansetts böra gälla i fråga om servitutshavares rätt att i sitt ställe sätta annan servitutshavare. Några häremot svarande bestämmelser finnas icke i servitutslagen. Realservituten gälla ju till förmån för den härskande fastigheten, oavsett vem som är dess ägare. Beträffande personalservitut blir det däremot nödvändigt att taga ställning till frågan om och under vilka förutsättningar det skall vara tillåtet för servitutshavaren att på annan överlåta rättigheten.
Att annan servitutshavare sättes i stället för det rättssubjekt, till vars förmån servitutet upplåtits, innebär icke blott att den nye servitutshavaren blir innehavare av servitutsrätten, utan också att han övertager den föregående servitutshavarens förpliktelser på grund av avtalet gentemot fastighetsägaren
