Sida:SOU 1940 12.djvu/221

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
219

därigenom klarhet vinnes beträffande bland annat planen för ett lösande av de beaktansvärda sociala problem i deras helhet, varom här är fråga. Vid utredningen kunna åtskilliga synpunkter framkomma, som visa att ett expropriationsförfarande kan medföra avsevärda olägenheter. Det kan t. ex. visa sig mindre lämpligt att låta en kommun expropriationsvis förvärva mark inom en annan kommuns område och där utan hänsyn till andra kommuners eventuella intressen utföra och utnyttja anläggningarna efter sina önskemål. Utskottet anser därför, att det i motionerna framförda önskemålet bör bliva föremål för en grundlig prövning i samband med de spörsmål, som den av 1936 års riksdag begärda utredningen kan komma att behandla, samt att därvid även bör prövas huruvida icke kommuner kunna tillförsäkras friluftsbad utan tillgripande av expropriationsförfarande.

I enlighet med det anförda ansågo reservanterna, att utskottets hemställan under 1) icke bort upptaga begäran om framläggande för 1938 års riksdag av förslag angående rätt att expropriera mark för kommunala friluftsbad.

Riksdagen biföll utskottets hemställan och i överenstämmelse därmed avläts skrivelse till Konungen den 9 mars 1937, nr 65.

Den av 1937 års riksdag begärda utredningen av frågan om rätt att expropriera mark för kommunala friluftsbad.

Riksdagens ovannämnda skrivelse den 9 mars 1937 överlämnades genom nådigt brev den 29 oktober samma år till fritidsutredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag.

På framställning av utredningen förordnade därefter chefen för socialdepartementet den 23 november 1937 dåvarande revisionssekreteraren Folke Rudewall att biträda utredningen vid behandlingen av förevarande fråga. Av Rudewall utarbetades en »P. M. angående expropriation för kommunala friluftsbad», innehållande en undersökning, huruvida möjlighet redan enligt gällande rätt förefunnes att erhålla expropriationstillstånd för berörda ändamål på grund av stadgandet i 1 § 4. expropriationslagen.

Enligt nämnda lagrum må fastighet, som tillhör annan än kronan, tagas i anspråk genom expropriation, om Konungen prövar det nödigt »för ändamål, som det enligt lag eller författning tillkommer kommun eller annan dylik samfällighet att tillgodode».

Promemorians undersökning av detta tolkningsspörsmål bygger på en redogörelse för förarbetena till expropriationslagen, varvid även riksdagsdebatterna vid behandlingen av frågan om omfattningen av expropriationsmöjligheterna för kommunala ändamål ägnats särskild uppmärksamhet. Frågan belyses också genom anförande av några fall ur den praxis, som av Kungl. Maj:t tillämpats vid beviljande av expropriation för kommunala ändamål.

Undersökningens resultat kan sammanfattas på följande sätt: Innebörden av stadgandet i 1 § 4. expropriationslagen vore i främsta rummet beroende på vad som skall anses ligga i ordet »tillkommer». Ordet hade enligt vanligt