Lantmäteristyrelsen, som i sitt yttrande understrukit vikten av att fritidsområden anskaffas i betydande antal och stort tilltagna, har uttalat, att därvid kan behöva övervägas om icke för sådana ändamål expropriationsrätt bör införas.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har yttrat, att i lagstiftningsväg måhända kan tänkas införandet av rätt för kommuner samt vissa slags ideella föreningar och stiftelser att expropriera mark för ifrågavarande ändamål.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har framhållit, att fritidsområden böra av kommun eller stat förvärvas antingen på frivillighetens väg eller, därest så ej kan ske, genom expropriationsförfarande, om allmänna intressen så befinnas kräva.
Expropriation för friluftsändamål enligt gällande rätt.
Enligt 21 § stadsplanelagen äger stad, när den det äskar, till sig lösa i stadsplan eller stomplan ingående mark, som är avsedd till gata eller annan allmän plats. Stadsplan och stomplan kan jämlikt 56 och 57 §§ samma lag upprättas även inom köping och annan tätare befolkad ort på landet. Såsom allmän plats kunna avsättas områden, avsedda för allmänhetens rekreation och friluftsliv. Städernas offentliga parker äro exempel på ett slags fritidsområden. Tvångsinlösen av mark till fritidsområden, är således möjlig med tillämpning av stadsplanelagens bestämmelser. Härför fordras emellertid som nämnts, att området intagits i stadsplan eller stomplan såsom allmän plats. Detta tvångsförfarande står därför till buds endast beträffande mark, som är belägen inom den kommun, för vilken planen gäller. Såsom utredningen i kapitel VI framhållit, har utredningen icke ansett sig böra ingå på frågan om en utvidgning av stadplanelagstiftningen till att omfatta även regionplanering i syfte att därigenom söka vinna en lösning av friluftslivets markfråga.
Av den redogörelse som här förut lämnats angående frågan om expropriation av mark till kommunala friluftsbad torde framgå, att åtminstone ett slags fritidsområden, nämligen områden för friluftsbad, tvångsvis kunna förvärvas med stöd av bestämmelserna i expropriationslagen. Det synes emellertid som om expropriationslagens möjligheter i fråga om expropriation av mark till fritidsområden skulle sträcka sig längre än så.
Gällande lag om expropriation är utfärdad den 12 maj 1917. Dess första paragraf är av följande lydelse:
Fastighet, som tillhör annan än kronan, må tagas i anspråk genom expropriation, om Konungen prövar det nödigt:
- 1. för befästning, övnings- eller förläggningsplats för krigsmakten, skjutbana, som äger betydelse för den allmänna skjutskicklighetens utveckling, eller eljest för rikets försvar;
- 2. för allmän väg på landet eller i stad, järnväg eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats, kanal eller annan farled, flottled, telegraf- eller telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna samfärdselns främjande;
- 3. för allmän byggnad;
