Sida:SOU 1940 12.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
36

vilket angives som passande till sportstugekolonier eller fritidsbyar. Meddelarna ha givetvis heller icke försummat att upptaga vackra utsiktspunkter samt sådana områden, vilka utmärka sig för en särskilt anslående eller säregen natur. Påfallande ringa är emellertid, söder om Norrland, tillgången på större områden med bevarad vildmarksprägel. En ej sällan återkommande utsago är, att det ena eller andra av de utpekade områdena är på väg att undandragas friluftslivet på grund av begynnande tomtstyckning. Ser man materialet ur synpunkten av hur olika större befolkningscentra hava tillgång till för dem lämpligt belägna områden och platser för friluftsliv, måste en avsevärd ojämnhet konstateras. Visserligen ha även de större städerna med en utvecklad förstadsbebyggelse, såsom exempelvis Stockholm, Göteborg och Norrköping, i allmänhet ännu i sina omgivningar ganska vidsträckta skogsområden. Exempel på motsatsen finnas dock. Så saknar Malmö i likhet med en del andra städer och samhällen på den skånska slätten lättillgängliga, okultiverade naturområden, lämpliga för rekreation, ehuru Skåne annars synes vara ett av de landskap, som äro rikast utrustade i fråga om möjligheter för friluftslivet. Hälsingborg har lång väg till de större skogsområden i norra Skåne, där bland annat skidåkning kan bedrivas. Linköping vitsordas vara mindre lyckligt lottat i fråga om lämpliga platser för bad och friluftsliv. Inom Skaraborgs län äro möjligheterna att bedriva skidsport synnerligen små. Över huvud torde med stöd av inventeringen kunna sägas, att samhällena på de större jordbruksslätterna, särskilt inne i landet, äro de i allmänhet sämst lottade. Ett undantag härifrån utgör Örebro tack vare det närbelägna Kilsbergskomplexet, vilket torde ha sin största betydelse vintertid. För bad och båtsport har man tillgång till Hjälmaren och andra mindre sjöar. En plats för sig intaga städer, som ligga invid eller i närheten av våra största sjöar, såsom Karlstad, Västerås och Uppsala. Det ojämförligt största antalet av de områden, som från dessa städer angivits såsom lämpliga eller önskvärda att förvärva för friluftslivet, utgöres av strandområden eller öar i Vänern och Mälaren. För Nyköpings invånare säges det så gott som uteslutande vara skärgården som är eftersökt för friluftsliv. Likartat är intresset i Norrlandsstäderna utmed kusten, från vilkas sida särskilt uttalats önskemål om reserverande av strandområden för bad i havet eller i städerna närbelägna sjöar i det inre av landet. Detta är t. ex. fallet med städerna i Gävleborgs och Västerbottens län. Länsarkitekten i Västernorrlands län har i sitt förslag till friluftsallmänningar upptagit ej mindre än 43 områden. Härav äro 11 avsedda som vintersportplatser. Av de övriga äro 18 belägna direkt vid kusten och 14 i inlandet. Även för många av dessa senare angivas bad och fiske vara de särskilda arter av friluftsliv, som där kunna bedrivas. I inventeringsmaterialet från Norrbottens län intaga kustområdena likaledes en framträdande plats. Behovet av fritidsreservat vid kusten vitsordas särskilt kraftigt från de i fråga om friluftsbad vanlottade gruvsamhällena i landets inre.

Såsom torde framgå av denna kortfattade redogörelse för den företagna inventeringens allmänna drag, träder frågan om tryggandet av möjligheterna