Sida:SOU 1940 12.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
37

till bad i öppet vatten starkt i förgrunden bland de olika önskemål, som framförts av utredningens meddelare i landets olika delar. Att förhållandena i detta avseende, i trots av vår långa och örika havskust samt våra många insjöar och vattendrag, äro långt ifrån tillfredsställande, därom ger emellertid även inventeringen ganska klart besked. Endast en förhållandevis liten del av våra stränder, framför allt vid insjöar och vattendrag, men även vid saltsjön, äro av naturen goda badstränder. Härtill kommer emellertid att vattnet vid stränderna utanför städer och samhällen samt i industribygderna ofta är starkt förorenat av kloaker och industriernas avfallsprodukter, vilket gör att man i vissa trakter kan få bege sig milslångt från bebyggelsecentra för att finna för bad lämpligt vatten. Från så gott som alla delar av landet har därtill rapporterats, att bebyggelsen, enkannerligen sommarstugebebyggelsen, hotar att lägga beslag på praktiskt taget alla de bästa naturliga badstränderna inom räckhåll för städernas och de tättbebyggda orternas befolkning. I fråga om strandbebyggelsens utbredning har fritidsutredningen i sitt betänkande med förslag till reglering av strandbebyggelsen m. m. (statens offentliga utredningar 1938:45) lämnat en på inventeringsmaterialet grundad utförlig redogörelse, till vilken utredningen i detta sammanhang hänvisar. Den spridda och okontrollerade eller ej tillfredsställande reglerade sommarbebyggelsen hotar emellertid icke blott möjligheterna för friluftsbad, den tenderar också, enligt vad uppgifter från många större befolkningscentra giva vid handen, till att ganska starkt inkräkta på ännu förhandenvarande möjligheter att idka andra former av friluftsliv i en därför lämplig omgivning. Inventeringen har lämnat omisskännligt vittnesbörd om att bebyggelsen är den kanske viktigaste faktorn vid bedömandet av friluftslivets förutsättningar i vårt land. Vid sidan av densamma måste dock nämnas det livliga utnyttjande av vissa marker i tätbygderna och deras närmaste omgivningar, som blivit en följd av friluftsrörelsens för bara ett par decennier sedan oanade utveckling. Detta har givetvis icke kunnat undgå att påverka de berörda markägarnas inställning till den rekreationssökande allmänheten. Fritidsutredningen återkommer utförligt till denna fråga i nästa kapitel. Inventeringen har vidare givit tydliga belägg för den betydelse kommunikationerna äga för bedömandet av friluftslivets markfråga.

En utförligare redogörelse förtjäna de vid inventeringen inkomna uppgifterna angående äganderättsförhållanden i fråga om de marker, som angivits vara av värde för friluftslivet. Av största vikt är naturligtvis att veta i vilken omfattning städer och samhällen själva äro ägare till sådana marker, som angivits behövas för deras invånares friluftsliv. Utredningen har därför verkställt en mera detaljerad undersökning härom, för vilken kommer att närmare redogöras i det följande. Redan här bör emellertid framhållas, att städer och samhällen med några få undantag äga endast en obetydlig del av de marker, som deras invånare nu utnyttja för friluftsliv eller som i framtiden synas böra bevaras för detta ändamål Kronan innehar mycket betydande markarealer. Dessa äro dock koncentrerade huvudsakligen till landets nordligaste