Sida:SOU 1940 12.djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
68

ansett sig kunna ålägga markägare att utan ersättning tåla allmänhetens färdsel över de från gräsväxt fria strandbrädderna, hänger otvivelaktigt samman med att havsstränderna (Forstrande) enligt gammal dansk rätt tillhörde kronan, en rättsuppfattning som hela tiden levat kvar i Sönderjylland och i övriga delar av landet genombrutits av prejudicierande domstolsutslag först under senare tid. I detta sammanhang må omnämnas, att man längs stranden av Öresund, där ungefär två mil norrut från Köpenhamn sträcker sig en nära nog oavbruten villastad med strandtomter mellan vägen och vattnet, för att giva allmänheten tillträde till stranden, gör en utfyllnad med plats för ny väg utanför de gamla strandtomterna. Genom Højesteretsdom har fastslagits att strandtomternas ägare icke äro berättigade till ersättning härför.

Enligt naturfredningslagen skall allmänheten lämnas tillträde till icke odlade arealer tillhörande stat eller kommun, såvida det kan ske utan att det allmännas intressen bliva lidande. Lagen innehåller därjämte en särskild bestämmelse om att de staten, kommuner, kyrkor, prästämbeten och allmänna stiftelser tillhörande skogarna äro öppna för allmänheten för färdsel till fots. Härvid skola dock iakttagas de bestämmelser, som jordbruksministern utfärdar till förebyggande av brandfara och skadegörelser av skilda slag. Färdselrätten i nu nämnda skogar kan på begäran av ägaren upphävas eller begränsas av fredningsnämnd om särskilda skäl tala därför.

Bland de av jordbruksministern med stöd av nyssnämnda stadgande utfärdade bestämmelserna (den 27 maj 1939) rörande allmänhetens tillträde till berörda allmänna skogar må framhållas följande. Alla, som färdas i eller uppehålla sig i skogarna, skola ställa sig till ovillkorlig efterrättelse de anvisningar, som lämnas av förvaltningspersonalen. Färdsel till fots är på eget ansvar tillåten överallt, där icke genom anslag på grund av särskilda omständigheter gjorts undantag från denna regel. Dock är tillträde alltid förbjudet till vissa områden såsom plantskolor, åkrar, trädgårdar etc. Cykelåkning är tillåten på skogsvägar och sådana stigar, vilka genom anslag betecknats såsom cykelstigar. Utan särskilt tillstånd av skogsförvaltningen är det förbjudet att uppslå tält, att uppgöra eld, hålla möten och fester eller företaga idrotts- och andra övningar i grupp. Utan särskilt tillstånd äger allmänheten där plocka blommor och nötter, taga kvistar av 10 m höga träd samt bär, svamp, mossa och örter. På jaktdagar kan färdsel eller uppehåll i skog eller del därav annorstädes än på "offentlig Vej og Sti" förbjudas.

Vad särskilt angår förvaltningen av statens skogar och deras utnyttjande för allmänhetens friluftsliv må anmärkas följande. Liksom i Sverige hava i åtskilliga delar av landet utlagts reservat, där djurlivet är föremål för speciellt skydd och där skogen av naturhistoriska, estetiska och andra skäl antingen lämnas helt orörd eller avverkning sker endast då döda träd skola avlägsnas. Därjämte finnas särskilda s. k. "Lystskove", beträffande vilkas skötsel i övervägande grad tages hänsyn till estetiska synpunkter, så att