Sida:SOU 1940 12.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
89

slutligen i anknytning till något friluftsreservat eller campingområde anordnas ett större, modernt utrustat saltsjöbad med goda kommunikationer.

Om man med ledning av denna och andra för utredningen tillgängliga undersökningar i skilda städer skulle ställa upp en fullständig förteckning över de olika slags fritidsområden, som kunna vara önskvärda för en större stad med för friluftsliv gynnsamma omgivningar, skulle den komma att upptaga följande olika områden:

1. områden, avsedda uteslutande för friluftsbad, såväl med som utan vidlyftigare anordningar för de besökandes trevnad;
2. tältområden, helst i anslutning till badstränder;
3. områden, på vilka fritidsbyar bestående av sommarstugor, avsedda till uthyrning för längre eller kortare tid, kunna uppföras;
4. centrala uthamnar för småbåtar samt angöringsplatser för sådana båtar med därtill anslutna tältområden;
5. vattenområden, där ett ordnat sportfiske kan utövas;
6. staden närbelägna naturområden för kälkbacks-, skridsko- och skidåkning, promenader och kortvarigare utflykter;
7. vidsträckta naturområden, gärna av vildmarkskaraktär, avsedda för ett allsidigt, mera aktivt friluftsliv sommar- och vintertid.

Om möjligt bör det så ordnas, att olika fritidsområden förbindas med varandra och med stadsbebyggelsen genom naturkorridorer med cykel- och vandringsstigar.

Vid planläggandet av markreservaten för en större stads befolkning måste beaktas, att åtminstone en del av de erforderliga fritidsområdena böra vara belägna på ett relativt ringa avstånd från stadens bebyggelsecentrum eller i varje fall från den stadsdel, vars invånares behov de närmast skola tillgodose. Vissa områden böra ligga så att det blir möjligt att besöka dem i vardagslag efter slutat dagsarbete. Här bör restiden helst icke överstiga en halv timma. Står för besöket något längre tid till förfogande, exempelvis en hel fridag, kan avståndet från staden, räknat i restid, kanske utsträckas till det tredubbla. Är området avsett för uppehåll under veckosluten eller under längre ledigheter, såsom semester och dylikt, kan det utan större olägenhet vara beläget ännu något längre bort. Man får i detta sammanhang icke lämna ur sikte, att en ganska avsevärd del av städernas befolkning av ekonomiska och andra skäl äro hänvisade till att tillbringa sin semester i bostadsortens omgivningar, varför behovet av lokala semesterområden måste ägnas tillbörligt beaktande. Å andra sidan medgiva förbättrade och förbilligade kommunikationer att dessa områden numera kunna förläggas på längre avstånd från städerna än eljest skulle vara fallet. Över huvud taget framgår av det sagda, att kommunikationsförhållandena spela en dominerande roll i detta sammanhang och att sålunda frågan därom ej kan lämnas obeaktad i samband med inrättandet av fritidsreservat.

För kanske de flesta städers och industriorters vidkommande erfordras