Sida:SOU 1940 12.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
88

bevara den ursprungliga natur- och landskapsbilden inom större sammanhängande områden. Vi behöva med andra ord även stora fritidsreservat, som skola utgöra ett slags nationalparker, där naturen skyddas icke för forskningsändamål utan för den stora allmänhetens skull. Då man bedömer behovet av dylika fritidsreservat, är det icke tillfyllest att taga hänsyn uteslutande till nu föreliggande förhållanden, så att endast det aktuella behovet tillgodoses. I den mån så kan ske utan att åtgärderna härför alltför mycket betunga den nuvarande generationen, böra strävandena inriktas på att möta de större behov, som kunna göra sig gällande i framtiden. Vad som nu försummas i detta hänseende kan kanske i framtiden icke gottgöras.

Fritidsreservat behövas, såsom redan i det föregående berörts, av skilda slag. Några för hela landet gemensamma vägledande normer kunna icke uppställas. Avgörande för vad som inom varje särskild ort bör åtgöras med hänsyn till de lokala behoven, måste i första, hand bli de naturliga betingelser för olika arters friluftsliv, som finnas i orten eller dess omgivningar, samt risken för att dessa betingelser skola försvinna, därest inga åtgärder vidtagas. Andra betydelsefulla faktorer att taga hänsyn till äro, bland andra, befolkningens fritidsvanor och dess ekonomiska. resurser, vilka ju äro bestämmande för dess möjligheter att ägna sig åt olika till buds stående fritidssysselsättningar. Även om sålunda något allmängiltigt schema icke kan uppgöras, torde dock behovet av fritidsområden kunna i viss mån belysas genom en undersökning av vilka markavsättningar, som synas böra ifrågakomma för en större stad med omgivningar, som giva möjligheter till ett mycket nyanserat friluftsliv. Sådana undersökningar av mera grundlig beskaffenhet ha företagits i flera städer, i en del fall i samband med utredningens markinventering, i andra åter fristående från denna. Ett exempel av sistnämnda slag erbjuder den undersökning, som en av Stockholms stad tillsatt utredningskommitté under åren 1936–1938 verkställt för att klarlägga vilka åtgärder som kunde erfordras för att trygga och främja stockholmsbefolkningens friluftsliv. Denna kommitté har kommit till det resultatet, att den primära uppgiften för staden i detta syfte vore att i tillräcklig omfattning avsätta markområden, lämpade för olika former av friluftsliv. För det mera aktiva friluftslivet i skog och mark erfordrades främst vidsträckta vildmarksdomäner. Dessa friluftsallmänningar borde vara lätt åtkomliga från staden och om möjligt borde åtminstone ett eller annat område ligga i stadens omedelbara närhet, helst gränsande direkt till stadsbebyggelsen eller förenat med denna genom en korridor av orörd natur. Vidare behövdes för en mera passiv rekreation, närmast för familjer under semestrar och andra lediga sommardagar, på olika håll inom stadens omgivningar flera tältområden med badstränder. För båtfolket – seglare, kanotister och motorbåtsägare – erfordrades dels en eller flera centrala uthamnar i skärgården såsom replipunkter för längre båtfärder, dels ock både i saltsjön och i Mälaren angöringsplatser med till dessa anslutna tältområden för weekend- och annan sommarvistelse. Härutöver borde