stadens osunda luft och brist på sol. För det uppväxande släktet vore vistelsen i koloniträdgårdarna, särskilt under barnaåren, av oerhörd betydelse. Det nuvarande antalet koloniträdgårdslotter, samlade omkring städer och industrisamhällen – omkring 28,000 – vore otillräckligt, vartill komme att många av dessa hotades med uppsägning på grund av städernas territoriella utveckling. Göteborgs friluftsråd har framhållit, att man kunde skilja mellan två olika slag av koloniområden, nämligen dels sådana, vilka såsom enda eller huvudsaklig uppgift hade att bereda innehavarna av lotterna tillfälle att gräva i jorden och att skänka dem ett mindre tillskott till deras hushåll, och dels sådana, som i första hand skulle ge människorna möjlighet att komma ut från staden och tillfälle att bada och "bo på landet". Kolonier av det senare slaget hade ofta utbildat sig till små samhällen för sommarvistelse, och kolonistugorna fyllde där i viss män samma funktion som sommar- och sportstugor. Enbart i Göteborg bodde sommartiden cirka 7 000 barn under femton år i kolonierna. Det vore tydligt, att innehavet av en kolonilott för många innebure den lämpligaste lösningen av sommarnöjesproblemet. Efterfrågan på kolonilotter vore åtminstone i Göteborg betydligt större än tillgången.
Vad i dessa båda framställningar anförts är utan tvivel förtjänt av det största beaktande. Fritidsutredningen är för sin del livligt övertygad om betydelsen av den sociala funktion, som koloniträdgårdsrörelsen fyller, och om de möjligheter den erbjuder för lösandet av stora befolkningslagers fritidsproblem. Utredningen har emellertid ansett sig icke böra upptaga frågan om tillgodoseende av markbehovet för koloniträdgårdar till behandling i detta sammanhang. Kolonilotterna äro nämligen – liksom sommar- och sportstugetomterna – avsedda att utnyttjas uteslutande av en mycket begränsad krets personer, en familj. Koloniträdgårdsproblemet måste därför ses ur delvis andra synpunkter och lösas med delvis andra medel än den fråga, som utgör föremål för detta betänkande. Sistnämnda fråga har utredningen fattat såsom avseende tillhandahållande av markområden, avsedda för allmänhetens friluftsliv och rekreation under fritiden. Koloniträdgårdsfrågan finnes för övrigt ej omnämnd i utredningens direktiv och det kan därför, trots att den ingalunda saknar samband med det i direktiven diskuterade komplexet av problem berörande ett ändamålsenligt utnyttjande av fritiden, ifrågasättas, huruvida det över huvud varit avsikten att utredningen skulle taga befattning därmed.
Kap. VI. Allmänna synpunkter på möjligheterna att inrätta fritidsreservat.
Stadsplanelagstiftningen.
Ett fritidsreservat eller friluftsreservat är ett naturområde, som är avsett att tjäna såsom tillflyktsort för allmänheten under fritiden. Detta utesluter
