icke att det kan samtidigt utnyttjas även för andra ändamål, under förutsättning att det icke sker på sådant sätt eller i sådan omfattning, att områdets lämplighet såsom fritidsreservat i väsentlig grad minskas. Ett fritidsreservat kan sålunda tillskapas genom att vissa normer fastställas for användningen av visst mark- eller vattenområde, innebärande antingen att området endast får utnyttjas för friluftsändamål eller också att det icke får utnyttjas för andra ändamål på sådant sätt eller i sådan omfattning, att dess användbarhet för friluftsändamål helt eller delvis äventyras. Ett dylikt äventyrande sker framför allt genom markens exploatering för bebyggelse, men också genom andra former av utnyttjande, som äro ägnade att verka förstörande på områdets natur- och rekreationsvärden.
Vissa möjligheter och även skyldigheter att fastställa normer för mark- och vattenområdens utnyttjande erbjuder stadsplanelagstiftningen (stadsplanelagen den 29 maj 1931 och byggnadsstadgan av den 20 november samma år). Enligt stadsplanelagen skall för stads ordnande och bebyggande finnas stadsplan. I mån av stadens utveckling skall stadsplan upprättas för område, som ej ingår i redan befintlig stadsplan. Stadsplan skall utmärka och till gränserna angiva de för olika ändamål avsedda områden, som ingå i planen, däribland även parker och andra allmänna platser. Stadsplan skall härutöver innehålla de ytterligare bestämmelser angående områdenas bebyggande eller användande i övrigt, som finnas erforderliga. Finnes område, som ej ingår i stadsplan, böra planläggas i avseende å grunddragen för dess framtida ordnande och bebyggande, såsom beträffande huvudgator och andra allmänna platser, skall härför erforderlig plan upprättas över området, stomplan. Stomplan skall, om så erfordras, innehålla särskilda bestämmelser angående områdets bebyggande och användande i övrigt. Stadsplanelagens bestämmelser möjliggöra att förhindra uppförande av byggnader i strid mot stadsplan eller stomplan ävensom vidtagande av vissa andra åtgärder, exempelvis schaktning och trädfällning, vilka kunna väsentligt försvåra områdets användande för avsett ändamål. Genom att på. lämpligt sätt använda stadsplane- och stomplaneinstituten kan sålunda en stad inom sina gränser tillskapa fritidsreservat – även i strid mot markägarnas vilja. Detta förutsätter emellertid i allmänhet att staden inlöser den i fritidsreservaten ingående marken. Staden är nämligen skyldig att lösa mark, som enligt fastställd plan skall användas för annat ändamål än enskilt bebyggande, därest markens ägare till följd av planens bestämmelser kan nyttja marken allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess värde. Beträffande inlösningsförfarandet gälla i huvudsak samma regler som för expropriation.
Stads- och stomplan kan också uppgöras inom köpingar och vissa andra samhällen samt, efter förordnande av Konungen, för tätare befolkad ort på landet.
Beträffande den egentliga landsbygden finnes däremot icke något planinstitut, som möjliggör tillskapandet av fritidsreservat för allmänheten. För detta ändamål kunna nämligen icke användas de i stadsplanelagen för vissa
