regionplaner bli upprättade för de områden, beträffande vilka uppgörandet av regionplaner över huvud är tänkbart. Upprättandet av en regionplan är nämligen en invecklad och tidsödande procedur och drager därjämte ganska dryga kostnader. Det är därför önskvärt med andra åtgärder, som kunna underlätta inrättandet av fritidsreservat i vilka delar som helst av landet och som kunna få praktisk betydelse inom en nära framtid.
Inrättandet av fritidsreservat en uppgift för staten, kommunerna och vissa enskilda sammanslutningar.
Innan utredningen närmare ingår på vilka åtgärder, som synas böra ifrågakomma för att få till stånd erforderliga fritidsreservat, torde det vara nödvändigt att taga ställning till frågan, i vilken omfattning inrättandet av fritidsreservat bör vara en statlig eller en kommunal angelägenhet och i vilken utsträckning man kan tänka sig medverkan av andra organ än stat och kommuner.
Under frågans riksdagsbehandling synes huvudvikten hava lagts därpå, att det vore ett i främsta rummet kommunalt intresse att tillgodose behovet av särskilda fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda. orternas befolkning. Därjämte underströks emellertid angelägenheten av att staten i största möjliga utsträckning ställde den tillhörig lämplig mark till förfogande för ändamålet. I överensstämmelse härmed hava också utredningens direktiv avfattats.
Enligt utredningens mening är det naturligt, att det bör i främsta rummet ankomma på varje kommun att främja och trygga sina invånares möjligheter att idka friluftsliv och att, i den mån så erfordras för vinnande av detta syfte, draga försorg om att lämpliga fritidsreservat inrättas. Friluftsfrågorna ha emellertid en sådan betydelse för folkhälsan och äga även i andra avseenden en sådan social räckvidd, att det icke kan helt överlämnas till de enskilda kommunerna att själva lösa dem för sina invånares vidkommande. I många fall torde för övrigt en tillfredsställande lösning icke stå att vinna utan så avsevärda ekonomiska insatser, att det för åtskilliga kommuner skulle överstiga deras finansiella resurser. Slutligen må framhållas, att de fritidsreservat, som kunna komma att tillskapas, på grund av sakens natur många gånger måste få betydelse icke blott för en enstaka kommuns invånare utan för befolkningen inom två, eller flera kommuner och i vissa fall måhända för befolkningen inom en mycket stor del av landet. En lösning, som motsvarar det föreliggande behovet och som på samma gång är rättvis, kan därför åstadkommas endast genom samverkan emellan staten och kommunerna samt mellan olika kommuner inbördes.
Att fastställa bestämda regler angående de fall då staten och de fall då kommunerna böra tillhandahålla erforderliga markområden torde icke vara nödvändigt och är väl knappast heller möjligt. Det synes emellertid rimligt, att markfrågans ordnande bör ankomma på staten i fråga om
