Sida:SOU 1940 20.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
210
Gäldenärsbrott.
23 kap.

konkursbrotten. En genomgående förutsättning för straffbarhet är beträffande dessa brott, att gäldenären kommit i konkurs eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs. Huvudparten av de brottsliga gärningarna är ordnad i tre grupper, betecknade såsom bedrägeri, oredlighet och uppenbar vårdslöshet mot borgenärer samt upptagna i SL 23: 1, 2 och 3. I förstnämnda lagrum straffbeläggas i punkt 1 gärningar, genom vilka gäldenär genom skenavtal eller eljest svikligen undanhåller boet egendom, samt i punkt 2 uppgivande eller vidgående av falsk skuld i hemligt samförstånd med föregiven borgenär. En för dessa fall gemensam förutsättning är, att gäldenären uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om boet vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs. I punkt 3 straffbeläggas vidare falsk bokföring och liknande förfaranden beträffande handelsböcker. Straffet är enligt paragrafen straffarbete från och med ett till och med sex år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må tiden för straffarbetet nedsättas till sex månader. Såsom oredlighet upptagas i SL 23: 2 vissa fall, i vilka gäldenär utan sviklig avsikt att bereda sig fördel sålt, förstört eller annorledes förskingrat egendom, ävensom vissa avhändelser genom gåva eller liknande åtgärd. För oredlighet skall dömas till straffarbete i högst två år eller fängelse. Såsom uppenbar vårdslöshet slutligen straffbeläggas enligt SL 23: 3 följande gärningar: l. slöseri, spel, lättsinnigt ingående av ansvarsförbindelse och vissa liknande förfaranden; 2. vissa fall av bristande redovisning av tillgång som gäldenären förskaffat sig under den närmaste tiden före konkurs; 3. oordentlig bokföring; samt 4. gynnande av någon borgenär till de övrigas förfång i vissa fall och fortsättande av rörelse under upptagande av ny kredit under vissa förutsättningar. Straffet är för vårdslöshet mot borgenärer fängelse eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, straffarbete i högst två år. För bokföringsbrott må i vissa fall dömas till böter, dock ej under 30 dagsböter. Vid sidan av de nämnda tre huvudgrupperna av konkursbrott innehåller SL 23 kap. även, i 5 §, en bestämmelse om straff för konkursgäldenär som rymmer för skuld.

Thyrén medhann icke före sin död att uppgöra utkast till nya bestämmelser beträffande detta slags brott. Och allenast i ringa utsträckning har kommittén på detta område kunnat hämta ledning från utländsk rätt. Kommitténs förslag avviker nämligen i denna del ganska mycket ej blott från gällande svensk rätt utan även från de flesta främmande länders, i det att gäldenärsbrotten enligt förslaget i jämförelsevis ringa omfattning utformats i anslutning till konkursinstitutet.

Vid övervägande vilka åtgärder som böra kriminaliseras såsom gäldenärsbrott gives icke i samma utsträckning som beträffande trolöshetsbrotten ledning av rättsregler tillhörande andra delar av rättssystemet. Kriminaliseringen av gärningar tillhörande sistnämnda grupp innebär till stor del, att förpliktelser som framgå av privaträttsliga regler ställas under straffsanktion. Det kan icke komma i fråga att på enahanda sätt generellt bereda straffsanktion åt gäldenärens förpliktelser mot fordringsägare i allmänhet, ty att stadga straff för betalningsförsummelse såsom sådan är uteslutet.