har emellertid givit vid handen, att det skulle vara önskvärt att äga möjlighet att bestraffa en gäldenär för enahanda gärningar även i vissa fall i vilka han icke kan överbevisas om uppsåtligt brott. Det bör nämligen fordras av en gäldenär som kommit i konkurs eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling, att han nedlägger omsorg på att undersöka sin ställning. Med hänsyn härtill har, såsom en nyhet i förslaget. nyss angivna gärningar kriminaliserats även för det fall att de utföras av grov vårdslöshet.
Liksom det genom de nu berörda bestämmelserna anordnas visst straffskydd för borgenärsintresset vid generalexekution torde straffskydd böra anordnas även till skydd för borgenär som fullföljer sin rätt genom specialexekution. I förslaget har därför med det fall, att i konkurs eller vid offentlig ackordsförhandling utan konkurs förtiges tillgång eller med orätt uppgives skuld, jämställts det fall, att gäldenär lämnar sådan oriktig uppgift i förteckning till utmätningsed. Därutöver torde, med tanke på andra fall av specialexekution än utmätning ävensom det stora antal utmätningar vid vilka edgång ej begäres. böra upptagas en motsvarighet till den bestämmelse gällande rätt innehåller i SL 22: 2 p. 3. I nämnda lagrum stadgas, att såsom bedrägeri skall anses om man. under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal, avhänder sig egendom för att förekomma utmätning eller eljest hindra annan att göra sin rätt till egendomen gällande. En motsvarande straffbestämmelse i förslaget torde ej böra anknytas till bedrägeribrottet utan hellre upptagas bland gäldenärsbrotten. Det torde ock vara motiverat att giva straffbestämmelsen fastare utformning genom att begränsa den till fall, i vilka gäldenärens förfarande äger rum i samband med offentlig förrättning som avser att bereda borgenär betalning eller säkerhet, såsom utmätning, införsel och kvarstad. I likhet med vad fallet är enligt gällande rätt men i motsats till vad som ansetts böra gälla beträffande generalexekution torde straffansvar icke böra inträda, där ej gäldenären söker styrka sin oriktiga uppgift med falska medel. Denna begränsning synes böra följa därav, att någon skyldighet att uppgiva boet ej finnes stadgad för fall av utmätning, där ej borgenär påkallar edgång, samt att någon dylik skyldighet icke finnes föreskriven beträffande andra former av specialexekution. Brottet torde ej böra anses vara fullbordat, om icke gäldenärens förfarande medför att förrättningen blir resultatlös eller giver sämre resultat än den eljest skulle hava gjort. Med stöd av dessa överväganden har upptagits en bestämmelse om straff för gäldenär, som i samband med annan exekutiv förrättning än konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättningen tages i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.
Vid sidan av de nu behandlade gärningarna, vilka utmärkas av att gäldenären genom oriktiga uppgifter söker hindra att egendom genom exekutiv förrättning tages i anspråk för fordringsägares förnöjande, böra straffbeläggas vissa andra åtgärder, genom vilka gäldenär söker nå samma mål utan att minska sin förmögenhet. De åsyftade åtgärderna röra
