som annan påpekar. Med tanke på det fall att edgång ej kommer till stånd, t. ex. emedan gäldenären undandrager sig att beediga bouppteckningen, har med beedigande jämställts att uppgiften eljest lagts till grund för förfarandet.
I andra punkten av andra stycket har ansvar stadgats för gäldenär, som i samband med annan exekutiv förrättning än konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättningen tages i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet. Stadgandet gäller varje offentlig förrättning som avser att tillföra borgenär betalning eller säkerhet, alltså förrättningar sådana som utmätning, införsel, exekutiv försäljning, kvarstad och skingringsförbud, däremot ej förrättning som avser t. ex. att återställa viss sak till ägaren, ej heller vräkning. Gärningen behöver ej nödvändigtvis företagas vid förrättningen; även åberopande av oriktig handling i besvär över förrättningen faller sålunda under straffbudet. För att brottet skall vara fullbordat kräves, att förrättningen helt eller delvis misslyckas.
I tredje stycket hava upptagits bestämmelser om ansvar under vissa förutsättningar för gäldenär som bortför egendom ur riket med uppsåt att hålla den undan konkurs eller som, om han kommit i konkurs, undandrager eller undanhåller konkursförvaltningen egendom.
För att bortförande av egendom till utlandet skall vara straffbart kräves, att gäldenärens ekonomiska läge är så dåligt att konkurs är förestående. I regel torde denna förutsättning icke kunna styrkas, om ej konkurs verkligen inträffar inom kort tid efter gärningen. Undantagsvis torde förutsättningen emellertid få anses uppfylld även då gäldenären lyckas avvärja eller uppskjuta konkursen, nämligen om det är en helt oväntad händelse, t. ex. ett opåräknat arv, som befriar honom ur hans trångmål. Liksom enligt första stycket skall gärningen avse tillgång av betydenhet. I subjektivt hänseende fordras uppsåt, omfattande alla objektiva rekvisit, samt därutöver uppsåt att hålla egendom undan konkurs. Eventuellt uppsåt är tillräckligt.
Bestämmelsen om ansvar för gäldenär som undandrager eller undanhåller konkursförvaltningen egendom är tillämplig både i fråga om egendom som fråntagits gäldenären och beträffande egendom som gäldenären tillåtits att själv alltjämt hava om händer. Den är även tillämplig i sådana fall, där gäldenären underlåter att till konkursförvaltningen redovisa medel som han uppbär och som skola tillföras konkursboet, t. ex. Iön, arv eller lotterivinst.
Straffet enligt 1 § har, liksom straffet för stöld och bedrägeri i medelsvåra fall, bestämts till straffarbete i högst två år eller fängelse. För grova fall av oredlighet mot borgenärer har en särskild straffskala stadgats i 2 §.
För det fall att brott som i 1 § sägs är grovt har i denna paragraf stadgats en särskild straffskala med en övre gräns av sex års straffarbete. Samma
