Sida:SOU 1940 20.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
44
Förmögenhetsbrottens allmänna kännetecken.

förslaget är uteslutet i dessa full betyder icke att de lämnas straffria. Den som tillgriper en fullmakt blir enligt förslaget att döma enligt 20: 6 för egenmäktigt förfarande. vartill kan komma straff för behörighetsmissbruk enligt 22; 6. Det är endast vid vissa av de grövre brotten, såsom stöld, bedrägeri och förskingring. som det enligt förslaget förutsättes, att gärningsmannens handling eller den vilseleddes disposition innebär skada i den mening som nu angivits. Att denna förutsättning uppställts vid dessa brott sammanhänger med att vid dem enligt förslaget jämväl förutsättes vinning och att det bör fordras visst närmare samband mellan vinningen och skadan.

Skälet härför har i viss mån berörts, då i det föregående framhållits att icke alla brott som förövas för vinnings skull lämpligen kunna sammanföras till en kategori. Till belysning härav må ytterligare påpekas den skillnad som består exempelvis mellan det fall att en person stjäl en penningsedel och det att han. därtill legd, olovligen tillgriper ett komprometterande brev. I förra fallet ter sig gärningen som en förmögenhetsöverföring, där skada och vinning svara mot varandra. I det senare fallet åter är vinningen sådan som kan förekomma vid snart sagt vilket brott som helst. Ett annat exempel på motsättningen mellan brottslig förmögenhetsöverföring och brott som annorledes medför vinning erbjuder en jämförelse mellan å ena sidan det fall att en köpman genom oriktiga uppgifter förmår någon att av honom köpa en vara till för högt pris och å andra sidan det fall att en köpmän på enahanda sätt förleder en konkurrent att göra ofördelaktiga inköp från tredje man med påföljd att den förstnämnde får visst övertag i konkurrensen. Om. såsom synes önskvärt, brotten stöld, bedrägeri, förskingring m. fl. begränsas genom att för straffbarhet fordras vinning, bör detta vinningsrekvisit utformas så, att det ej är uppfyllt när helst åtgärden medför vinning. Det bör i stället krävas, att åtgärden har karaktären av förmögenhetsöverföring. Därigenom vinna brotten de fastare konturer som måste anses önskvärda. Ett sådant krav på motsvarighet mellan vinning och skada, i tysk doktrin kallad Stoffgleichheit, har gjorts gällande i nutida rättsvetenskap med allt större styrka. Det sagda innefattar, att vid de ifrågavarande brotten kravet på vinning och skada är uppfyllt allenast där såväl vinningen som skadan omedelbart följa av den brottsliga handlingen eller den disposition till vilken de enligt brottsbeskrivningen hänföras. Enligt förslaget skall sålunda vid vinningsbrotten handlingen eller dispositionen innebära såväl vinning som skada. Något särskilt krav på att vinningen skall vara orättmätig behöver

icke uppställas, då detta utan vidare följer av att vinningen skall på nu antytt sätt sammanhänga med skadan. Naturligtvis kräves icke att vinningen skall vara lika stor som skadan. Det måste vid de ifrågavarande brotten ofta förekomma, att den brottslige åstadkommer större skada för andra än vinning för sig själv.

I regel tillfaller vinningen gärningsmannen till brottet. Det kan emellertid icke såsom en ovillkorlig förutsättning för att vinningsbrott skall vara för handen krävas, att vinningen uppkommer just för denne. Att stöld föreligger även om tjuven omedelbart bortskänker det tillgripna är uppenbart,