stöld, kännetecknad därav att brottet med hänsyn till samtliga omständigheter vid brottet, bland annat det tillgripnas värde, är att anse som ringa. Kommittén har alltså kommit till en indelning av brottet i tre grader, snatteri, stöld och grov stöld, varje grad med sin straffsats. Vid sidan härav bibehålles som ett privilegierat fall bodräkt, vilket i gällande rätt skäligen dunkla begrepp blivit närmare utformat på ett sätt som delvis avviker från vad för närvarande gäller.
I full överensstämmelse med gradindelningen vid stöld genomföres en dylik även vid bedrägeri och förskingring, vid vilka hittills motsvarande gradering saknats. Även i detta hänseende har kommittén genomfört förenkling i förening med lindring vid stöldbrotten men utbyggnad jämte möjlighet till betydande straffskärpningar vid brotten inom förmögenhetsomsättningen. Bedrägeri delas i bedrägligt förfarande, bedrägeri och grovt bedrägeri; förskingring i undandräkt, förskingring och grov förskingring. Kommittén har alltså här liksom vid stöld givit särskilda namn åt olika grader av samma brott. En fördel med detta system är att tiden för brottspreskription blir olika lång vid olika svåra fall. Som exempel på grovt bedrägeri eller grov förskingring nämnes bland annat, att gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring. Meningen är att förfalskningsbestämmelserna icke skola tillämpas jämte de här ifrågavarande, utan förfalskningen skall beaktas blott vid utmätande av straffet för grovt bedrägeri eller grov förskingring. Vid vissa andra brott föreslår kommittén en delning i två grader, normala och grova fall.
Den nu beskrivna gradindelningen grundar sig endast på de till brottet hörande omständigheterna ("omständigheterna vid brottet"); brottet hör icke betecknas som mer eller mindre grovt med hänsyn till omständigheter som röra brottslingens person. Återfall, som är en försvårande, omständighet av sistnämnda art, har emellertid av kommittén tillerkänts samma straffskärpande verkan som de omständigheter vilka göra brottet grövre. Under det att omständigheterna vid brottet till sin natur växla vid olika brott och därför angivits vid dessa, har återfallsinstitutet reglerats generellt i 4: 14. Regeln om återfall innebär, att straffet, där ej särskilda skäl däremot äro, skall så bestämmas som för närmast grövre form av samma brott är stadgat. Är återfallet snatteri, skall alltså straffskalan för vanlig stöld eller, om särskilda skäl därtill föranleda, straffskalan för snatteri tillämpas: däremot kan ett snatteri icke ens efter aldrig så många återfall komma under straffskalan för grov stöld, och brottsrubriceringen förblir alltid "snatteri". Är återfallet vanlig stöld, inträder möjlighet till straffskärpning upp till straffmaximum för grov stöld, men över den gränsen kan man ej gå ens om återfallet är grov stöld. Sistnämnda förhållande är ej egendomligare än att försvårande omständigheter vid brottet, även om de till aldrig så stort antal sammanträffa, icke kunna medföra straffskärpning högre än till maximum. De för de grova fallen föreslagna straffsatserna lämna också erforderligt utrymme för bestraffning även av brott, kvalificerade på mer än ett sätt.
Vad angår straffsatserna har kommittén haft ledning av den reform av
