20 KAP.
Såsom framhållits i redogörelsen för förslagets systematik (s. 56), upptagas förmögenhetsbrotten i förslagets 20–23 kap., närmast motsvarande SL 20– 24 kap. Förslagets 20 kap. motsvarar i huvudsak SL 20, 21 och 24 kap. jämte SL 10: 20. Av de i SI. 20 kap. behandlade brotten har tjuvgömmeriet överförts till 21 kap., där det upptagits under beteckningen häleri. I övrigt har 20 kap. i hög grad förenklats. Detta har möjliggjorts främst därigenom, att återfall uttömmande reglerats i förslagets 4: 14 och att de särskilda konkurrensreglerna i SL 20: 8 och 9 fått bortfalla (se s. 32 f.) I samband därmed har bestämmelsen i SL 20: 10 att i SL 3: 4 avsedd medhjälpare som haft vinning av brottet skall straffas såsom gärningsman borttagits, liksom ock föreskriften i SL 20: 11 att avseende skall fästas vid det tillgripnas hela värde för var och en av flera gärningsmän. Dessa frågor synas böra bedömas efter allmänna regler. Av detta skäl har också uteslutits bestämmelsen i SL 20: 3 att såsom stöld eller snatteri skall anses om man svikligen tager något från barn som ej fyllt tolv år eller från avvita. Även de nuvarande bestämmelserna om inbrott upphävas enligt förslaget; inbrott bestraffas enligt förslaget som försök till stöld eller, där gärningsmannen icke har uppsåt att omedelbart föröva stöld, såsom egenmäktigt förfarande, skadegörelse eller hemfridsbrott. Rån, som nu behandlas i SL 21: 1–9, upptager, frånsett försöksfall, blott en enda paragraf i förslagets 20 kap. I kapitlet har även inordnats SL 24 kap. utom SL 24: 9 som överflyttats till 59 § ägofredslagen. en del av SL 24: 11 som i förslaget bildar en ny paragraf, 11: 12 a, samt bestämmelserna om olovlig jakt och olovligt fiske, vilka återfinnas i jaktlagen och i punkt 4 av förslagets Övergångsbestämmelser. Att SL 24 kap. inordnats under förslagets 20 kap. gäller emellertid endast sådana fall som innebära besittningsintrång; är det fastighetens innehavare som kränker annans rätt, får detta efter samma allmänna regler som vid lös egendom bedömas såsom förskingring eller annan trolöshet enligt 22 kap. i förslaget.
Ett gemensamt kännetecken för de i 20 kap. behandlade brotten är, att de innefatta olovligt besittningstagande eller besittningsintrång av annat slag. För att beteckna olovligt besittningstagande använder kommittén i enlighet med numera språkbruk uttrycket tillgrepp. Det principala brottet i kapitlet år stöld, vilket innebär tillgrepp i tillägnelseuppsåt. Stöld indelas, liksom bedrägeri och förskingring i de båda följande kapitlen, i tre grader alltefter brottets grovhet, varjämte som ett specialfall av stöld upptages bodräkt (1–4 §§). Därefter följer rån (5 §), som såtillvida går utöver besittningsintrångens område att ej blott tillgrepp utan varje förmögenhetsöverföring medelst råntväng betecknas som rån. Sådant olovligt besittningstagande som ej är stöld eller rån faller under det nya förmögenhetsbrottet egenmäktigt förfarande (6 §). Dit hänföras även andra besittningsrubbningar, t. ex. genom anbringande eller brytande av lås, ävensom hindrande av laga självtäkt och olovligt avledande av elektrisk eller annan för bruk bunden kraft. De nu berörda reglerna äro närmast utformade med
