Kommitténs behandling av återfallsfrågan har begränsats till de brottsgrupper revisionen av strafflagens speciella del hittills omfattat. Frågan får upptagas till förnyat övervägande vid revision av bestämmelserna om brott mot person.
5 KAP.
I SL 5: 13 gives den allmänna regeln, att om förbrytare dör allt straff skall förfalla. Vid sidan om denna regel innehåller lagrummet bl. a. en särskild bestämmelse beträffande påföljd varom förmäles i SL 2: 20. Det stadgas, att sådan påföljd, när så ske kan, skall tillämpas om den blivit ålagd under förbrytarens livstid genom laga kraft ägande dom. SL 2: 20 syftar otvivelaktigt bl. a. på förverkandepåföljder enligt strafflagen, och det är en vanlig åsikt, att stadgandet i SL 5: 13 angående påföljder varom i SL 2: 20 förmäles är tillämpligt även beträffande förverkande enligt bestämmelser utanför strafflagen. Det är dock icke någon i rättstillämpningen stadgad grundsats, att förverkandepåföljd städse skall bortfalla i enlighet med vad i SL 5: 13 sägs (se NJA 1944 s. 73). Vägande sakliga erinringar kunna ock göras mot en sådan grundsats. Det må till en början framhållas, att sakens natur kräver att ett förmögenhetsingrepp av den art varom SL 12: 20 handlar, d. v. s. oskadliggörande av falska stampar och andra förfalskningsverktyg ävensom vad som tillkommit genom förfalskning, skall kunna äga rum utan hinder av den brottsliges död. Även vad angår förverkande av sådant som icke redan genom sin beskaffenhet framstår såsom brottsverktyg men likväl använts såsom hjälpmedel vid brott samt muta och annat som någon förvärvat genom brott synes det mindre väl grundat, att förverkande skulle vara uteslutet om den brottslige avlidit innan laga kraft ägande beslut om förverkande föreligger. Det är intet opraktiskt fall, att en länge bedriven brottslig verksamhet upptäckes först efter den brottsliges död, och det skulle mången gång vara stötande, om hans arvingar måste lämnas i okvald besittning av de hjälpmedel han använt för verksamheten eller av vinning av denna. Kommittén föreslår därför, att åt SL 5: 13 gives ändrad lydelse så att därav framgår att påföljd enligt 2: 18 och 19 i förslaget skall gå i verkställighet utan hinder av förbrytarens död. I 2: 20 i förslaget gives emellertid en särskild bestämmelse, att talan om förverkande där straffet är förfallet icke må väckas med mindre överåklagaren finner det vara ur allmän synpunkt påkallat. Den ändrade lydelsen av SL 5: 13 får betydelse även för specialstraffrätten.
Den nuvarande bestämmelsen i 5: 13 om påföljd som i SL 2: 20 sägs har i förslaget utgått därför att det nuvarande innehållet i sistnämnda lagrum ej bibehållits.
I SL 5: 15 givas bestämmelser om åtalspreskription för brott som av ämbetsman begås i ämbetet. Preskriptionstiden är två år, där brottet är belagt med allenast bötesstraff, och fem år, där brottet är av beskaffenhet som
