avser att skydda. I betraktande av det svåra straff som stadgas i paragrafen torde ett sådant krav vara motiverat. Där kravet icke är uppfyllt, bliva i viss utsträckning andra straffbud, främst sabotagebestämmelsen i 19: 4 i förslaget, att tillämpa.
Den gällande lagens beskrivning på de särskilda gärningsformerna upptager i några fall åtgärder till förmån för >>fienden". För att svårighet ej skall möta vid paragrafens tillämpning å gärning, som förövas då riket icke är i krig, bör i stället för fienden nämnas "främmande makt". – Ur bestämmelsen om likställighet mellan rikets och en förbunden stats krigsmakt bör av enahanda skäl utgå den nu stadgade förutsättningen att den andra staten skall vara med riket "i krig" förbunden. Någon tvekan kan icke råda därom att endast sådana förbundna stater avses, vilkas krigsmakt kan beräknas komma att understödja rikets krigsmakt. Bestämmelsen hänför sig enligt förslaget blott till en av de i paragrafen nämnda gärningsformerna. De övriga gärningsformerna ha emellertid utformats på sådant sätt, att en gärning kan falla därunder även om den närmast skulle angå en förbunden makt och endast medelbart medföra risk för Sverige.
Främst bland de särskilda gärningsformerna bör nämnas det mest typiska förräderiet, nämligen att till främmande makt förråda något som har betydelse för krigföringen. Det torde vara överflödigt att såsom i SL 8: 6 ange föremålet för förräderiet genom en exemplifierande uppräkning upptagande krigsfolk, förnödenheter, fästning, fabrik, väg, bro eller fartyg. Det i gällande lag uppställda kravet, att objektet skall vara av betydelse för krigföringen, torde böra skärpas till att betydelsen skall vara avsevärd. Med förrådande bör liksom enligt gällande lag jämställas att fördärva och att hindra eller försvåra objektets användande. I fråga om fördärvande bör uttryckligen nämnas, att detta kan ske genom sabotage.
Som en andra form av krigsförräderi bör upptagas att till men för riket åt främmande makt anskaffa något som har avsevärd betydelse för krigföringen. I gällande lag motsvaras denna gärningsform av anskaffande åt fienden av krigsfolk eller understöd med penningar eller förnödenheter.
Ytterligare en handlingsform är enligt förslaget att till förfång för rikets försvar anstifta trolöshet, modlöshet eller upplopp, i gällande lag motsvarat av förledande av krigsfolk till trolöshet, modlöshet eller uppror. Det totala krigets karaktär påkallar, att med krigsfolk likställas andra vilkas verksamhet är av betydelse för krigföringen, t. ex. personal inom luftskyddet och krigsindustrien eller annan för kriget viktig produktion, ävensom i viss utsträckning allmänheten. Den erforderliga begränsningen framgår av kravet på att gärningen skall vara till förfång för rikets försvar. Uppror i gällande lags gärningsbeskrivning har utbytts mot upplopp. Detta är allenast en konsekvens av att, såsom närmare skall beröras vid 9: 1 och 11: 1, motsvarigheten till vad gällande lag benämner uppror betecknas såsom upplopp i förslaget. Där anstiftan till upplopp finnes falla under förevarande paragraf, skall gärningen givetvis icke tillika föranleda tillämpning eller ens åberopande av 11: 1.
