Såsom en gärningsform har vidare i nära överensstämmelse med gällande lag upptagits att till förfång för rikets försvar lämna falsk uppgift till rikets eller med riket förbunden stats krigsmakt. För att en sådan gärning skall medföra straff för krigsförräderi förutsättes enligt förslaget att uppgiftens lämnande är till förfång för rikets försvar.
Den i gällande lag upptagna generalklausulen avseende "annat sådant förräderi" motsvaras i förslaget av att till förfång för rikets försvar begå "annan dylik gärning". Härunder kan falla exempelvis att dölja fiendens krigsfolk eller att tillhandagå främmande makt, som ockuperat svenskt territorium, med angivelser mot personer som äro av betydelse för krigföringen.
Sista stycket av SL 8: 6 undantager från straffbarhet enligt lagrummet utländsk man, som annorstädes än inom riket eller å krigsskådeplats utom riket medverkat till att åt fienden anskaffa krigsfolk eller understöd med penningar eller förnödenheter. Detta undantag har tillkommit för att lagfästa en folkrättslig grundsats, som antagits icke vara fullt säker, och det är i och för sig välgrundat. Att detta undantag uttryckligen stadgats kan emellertid ge anledning till ett icke önskvärt motsättningsslut beträffande andra folkrättsliga grundsatser. Det är sålunda möjligt, att någon skulle kunna föranledas att motsättningsvis sluta att, emedan exempelvis den folkrättsliga grundsatsen om straffrihet för gärningar företagna av utlänning som tillhör en fientlig krigsmakt ej kommit till uttryck i lagen, den icke skall upprätthållas i svensk straffrättsskipning. Till förebyggande av en sådan tolkning, har någon motsvarighet till SL 8: 6 sista stycket icke upptagits i förslaget. De folkrättsliga grundsatserna skola städse iakttagas av domstolarna och de kunna vinna beaktande redan dä Konungen enligt SL 1: 2 skall pröva huruvida brott som utländsk man utom riket begått mot Sverige eller svensk man får åtalas här i riket.
Straffsatsen i SL 8: 6 upptager straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år; enligt SLK 133 § kan dödsstraff ådömas. Förslaget stadgar livstids straffarbete såsom normalstraff för krigsförräderi enligt allmänna strafflagen. Var faran ringa, skall straffet utgöra straffarbete från och med fyra till och med tio år. En sänkning av straffminimum från sex till fyra år synes nämligen påkallad såväl av att förslaget i några punkter vidgat brottsbeskrivningen som för vinnande av överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande högförräderi enligt 1 §.
I SL 8: 7 stadgas straff för att någon av oaktsamhet begår gärning, som i 6 § sägs, d. v. s. krigsförräderi. Detta oaktsamhetsbrott lärer böra bibehållas utan annan ändring av brottsbegreppet än de som följa av de i 2 § föreslagna jämkningarna i avgränsningen av det uppsåtliga brottet. Brott enligt 3 § skall förete alla de bestämningar, som enligt 2 § gälla för krigsförräderi, med undantag av uppsåt, sålunda även att gärningen skall ha förövats då riket är i krig. Dock kommer på grund av stadgandet i 16 § Kungl. Maj:t att ha en viss befogenhet att även beträffande 3 § föreskriva, att den skall tillämpas å annan tid.
