föreslagna lydelse, ändock blir straffbart, nämligen såsom anstiftan av spioneri i den mån det icke utgör gärningsmannaskap. Att särskilt nämna det fall att någon låter anskaffa uppgift skulle möjligen kunna föranleda det missförståndet, att paragrafen skulle förutom gärningsmannaskap omfatta allenast sådan form av medverkan som faller under nämnda uttryck. Under anskaffande av uppgift ingår även ett sådant förfarande som att någon, vilken fått i uppdrag att överbringa ett brev, innan han befordrar det tager en fotografisk kopia av brevet för att överlämna denna till någon som står i främmande makts tjänst.
Enligt det andra alternativet straffas den som avsänder, offentliggör, till annan lämnar eller eljest röjer uppgiften. I SL 8: 10 motsvaras detta av att lämna eller allmänt kungöra, medan i SL 8: 14 användes uttrycket taga befattning. Enligt förslaget blir det, i motsats till vad fallet är enligt gällande lag, ställt utom tvivel, att fullbordat brott föreligger redan i och med avsändandet av ett brev innehållande en uppgift av ifrågavarande slag. Om så icke vore fallet, skulle avsändande av ett brev, som hejdats innan det nått adressaten, kunna bestraffas endast såsom försök till spioneri och, där gärningen skett icke uppsåtligen utan av oaktsamhet, ej kunna åtkommas med straff. Ett offentliggörande, som sker på sådant sätt att det faller under tryckfrihetsförordningen, är icke straffbart annat än efter reglerna i denna. I § 3 10:o tryckfrihetsförordningen finnas bestämmelser, som ange vilka hithörande gärningar som äro straffbelagda. Med stöd av bemyndigande i detta lagrum har den 12 april 1940 utfärdats en kungörelse angående förbud mot offentliggörande i tryck av vissa underrättelser om krigsmakten m. m. Det är givet, att den omständigheten att offentliggörande som faller under tryckfrihetsförordningen är straffbart endast såsom tryckfrihetsbrott, innebär en begränsning av det straffskydd mot olämpligt offentliggörande som i och för sig kunde vara önskvärt. Då frågan om förhållandet mellan allmänna strafflagen och tryckfrihetsförordningen emellertid icke torde komma i annat läge genom kommitténs förslag till ändringar i strafflagen, har kommittén ej ansett sig ha anledning ingå därpå (jfr vid 25: 4 i förslaget). Det må vara tillräckligt att här framhålla, att offentliggörande som sker genom annons i chiffer icke faller under tryckfrihetsförordningen, emedan det icke riktar sig till allmänheten; att annonsen icke kan förstås av allmänheten hindrar å andra sidan icke, att förfarandet är straffbart såsom spioneri. Att såsom generalklausul till förevarande alternativ av handlingsbeskrivningen upptagits röjande av uppgift får icke föranleda det missförståndet, att meddelande av uppgift till främmande makt skulle vara straffritt om uppgiften redan är känd av den främmande makten. Av handlingsbeskrivningens övriga innehåll torde med tillräcklig tydlighet framgå, att paragrafen omfattar även sådana fall. Såsom förut framhållits, kan emellertid en uppgift med hänsyn till den publicitet den vunnit vara av ofarligt slag och dess meddelande till främmande makt därför straffritt.
I andra punkten behandlas det fall, att uppgiften är fästad i skrift eller teckning eller är förkroppsligad i annat föremål. Liksom enligt SL 8: 9 och
