14 straffas den. som tager befattning med sådant objekt. Enligt denna punkt kan alltså en man straffas exempelvis för det han gjort ritningar eller tagit fotografier, även om han därmed icke kan sägas ha anskaffat någon uppgift och icke heller har avsänt föremålet. Det kräves icke, att föremålet innefattar riktig uppgift. Även den som gjort en oriktig karta kan sålunda bliva att döma som spion.
I olikhet mot vad fallet är i SL 8: 9 och 10 har det icke upptagits något uttryckligt krav på att gärningen sker obehörigen. Då det fordras att gärningen sker med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, har det nämligen ansetts här liksom i SL 8: 14 vara obehövligt att på detta sätt utmärka, att gärningen skall vara rättsstridig. Det torde ändock vara tydligt, exempelvis att en uppfinnare av en vapenkonstruktion äger sälja denna till utlandet om han icke därmed överträder någon bestämmelse och svenska staten icke har någon rätt till uppfinningen. Här må erinras om lagen den 30 juni 1942 med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. samt om att ett förslag till lag om rätten till uppfinningar m. m. vid vissa statliga verk och inrättningar framlagts i ett den 20 juni 1944 avgivet betänkande (SOU 1944: 27).
I subjektivt avseende kräves som förut nämnts, att gärningen sker med uppsåt att gå främmande makt tillhanda. Något syfte att uppnå denna effekt fordras icke i motsats till vad fallet är enligt gällande lag. Liksom i andra sammanhang har sålunda indirekt och eventuellt uppsåt funnits böra likställas med syfte. Som spion bör alltså enligt kommitténs åsikt även den kunna dömas, som väl ej åsyftar att gå främmande makt tillhanda men inser att hans gärning nödvändigtvis måste få detta till följd eller ock inser att den medför risk för en sådan effekt, i sistnämnda fall dock endast om det måste antagas att han icke skulle avstått från gärningen även om han varit säker på att den skulle medföra effekten. Exempel härpå erbjuda fall, där gärningsmannens syfte är att främja viss organisations verksamhet eller att hjälpa en anhörig eller annan gärningsmannen närstående person. Även sådana gärningar kunna enligt kommitténs mening vara av sådan farlighetsgrad, att spioneristraff år motiverat. Uppsåtet behöver icke vara förenat med önskan att gynna främmande makt. Den som anskaffar eller lämnar uppgift utan annan önskan än att få betalt kan vara att döma för spioneri, om han har åtminstone eventuellt uppsåt att därmed gå främmande makt tillhanda. Med tillhandagående avses icke blott hjälp i någon verksamhet, som främmande makt redan igångsatt eller planerat. Det är tillräckligt, att gärningen länder främmande makt till fördel. Sedan gammalt har uttrycket tillhandagå i SL 3: 9, i detta lagrums lydelse före lagändringen den 12 juni 1942, ansetts äga denna vidsträckta innebörd, och även i nuvarande 8 kap. torde uttrycket böra tolkas på detta sätt. Ett tillhandagående av främmande makt kan anses föreligga även om gärningen närmast sker för en organisation som handlar i främmande makts intresse (jfr NJA I. I 1942 s. 672 f. och 676). Gärningsmannen behöver icke ens ha uppsåt att föra en uppgift vidare. Även om han anskaffar denna med uppsåt att behålla den för sig själv
