straffbar skall bedrivas för främmande makts räkning, föreslås en fordran på uppsåt att gå främmande makt tillhanda. Det blir därmed fullt klart, att paragrafen även kan omfatta fall i vilka verksamheten i första hand äger rum för en organisations eller en agents räkning. Enligt uttalande av justitieministern under förarbetena till 1942 års ändringar i 8 kap. SL (NJA II 1942 s. 676) är även SL 8: 14 a avsedd att omfatta sådana fall. I praxis har paragrafen tillämpats, där verksamhet bedrivits till förmån för en organisation som stod regeringen i ett diktaturstyrt främmande land nära, men även i många andra fall där uppdragsgivaren var en organisation, en agent eller en legationstjänsteman, stundom efter vald det vill synas i ganska underordnad ställning. Beträffande tolkningen av kravet på uppsåt att gå främmande makt tillhanda må hänvisas till det vid 6 § anförda, Givetvis är förevarande paragraf tillämplig även på en verksamhet som sker för att tillhandagå en utländsk beskickning, förutsatt att verksamheten sådan att den i och för sig och icke endast i förening med beskickningens verksamhet år av sådan art att den faller under paragrafen. Att en verksamhet till äventyrs avser att tillhandagå flera främmande makter medför icke, att flerfaldig brottslighet föreligger. Olovlig underrättelseverksamhet är nämligen att uppfatta som ett brott mot Sverige, och från denna synpunkt är det ett och samma brott oavsett att verksamheten innefattar ett tillhandagående av flera främmande makter.
Den bestämmelse om åtalsbegränsning, som år 1944 infördes beträffande det i SL 8: 14 a behandlade brottet, har fått en motsvarighet i 15 §. Av skäl, som anföres i motiveringen till sistnämnda lagrum, föreslår emellertid kommittén, att prövningen av åtalsfrågan anförtros åt justitiekanslern, där ej åtalet väckes av riksdagens justitieombudsman eller militieombudsman.
Såsom brottsbeteckning har bibehållits det i SL 8: 14 a använda uttrycket olovlig underrättelseverksamhet, varigenom betonas att hithörande gärningar vanligen avsevärt skilja sig från det enligt det allmänna omdömet i regel vanhedrande brottet spioneri.
Straffet har i huvudsaklig överensstämmelse med SL 8: l4a bestämts till fängelse eller straffarbete i högst två år eller ock, där brottet är ringa, till böter. Enligt SL 8: 29 a må straffet, om brottet begås under tid, då riket befinner sig i krig eller nämnda .paragraf enligt Konungens förordnande är tillämplig, höjas till straffarbete i fyra år och lägre straff än straffarbete ådömas endast då omständigheterna äro synnerligen mildrande. Kommittén har icke funnit skäl att bibehålla denna straffskärpning. För det syfte som förevarande paragraf tjänar får enligt kommitténs uppfattning en straffskala med ett maximistraff av två års straffarbete anses vara tillräcklig.
Förberedelse till olovlig underrättelseverksamhet är i viss utsträckning straffbelagd enligt SL 8: 26 första stycket. Kommittén har emellertid. såsom framhålles i motiveringen till 3: 2 i förslaget, ansett förberedelse till detta brott kunna lämnas straffri.
