skydda. Avgörande för frågan om viss underrättelseverksamhet är straffbar blir därigenom icke, huruvida verksamheten är att anse som hemlig, utan verksamhetens egenskap att inverka oförmånligt på vårt lands förhållande till främmande makt. Vid prövningen härav kan naturligtvis sättet för verksamheten vara att tillmäta betydelse. Det är sålunda givet, att sådan underrättelseverksamhet, som bedrives inom ramen för lojal upplysnings- och bildningsverksamhet, icke omfattas av straffbestämmelsen. Detta torde återverka på bedömandet av hemlig underrättelseverksamhet och medföra, att icke heller sådan anses hemfalla under straffbudet där den icke ter sig farligare för vårt lands utrikespolitiska förbindelser än en öppet bedriven motsvarande verksamhet. Enligt kommitténs uppfattning kommer därför den föreslagna förändringen i bestämmelsens avfattning icke att medföra en ökad användning av straffbudet men väl att möjliggöra en smidigare och på de verkligt straffvärda fallen inriktad tillämpning. Det ligger i sakens natur, att prövningen huruvida "viss underrättelseverksamhet är oförenlig med rikets vänskapliga förhållande till främmande makt kan utfalla olika vid skilda tidpunkter, beroende på de skiftande förhållandena och de främmande makternas olika inställning. Prövningen skall dock uppenbarligen ske med utgångspunkt från svensk uppfattning om vad som är tillbörligt eller otillbörligt i det mellanfolkliga umgänget.
Lika litet som enligt spioneribestämmelserna i förslaget fordras, att de uppgifter som anskaffas eller lämnas äro riktiga. Även" enligt gällande lag bestraffas olovlig underrättelseverksamhet oavsett uppgifternas sanningshalt. Icke heller kräves att verksamheten avser att skaffa upplysningar åt den för vars räkning den bedrives. Därest någon för att påverka stämningen i ett krigförande land skulle från Sverige systematiskt sända privatbrev till en mängd personer i detta innehållande sanna eller osanna uppgifter om missförhållanden där eller inom dess krigsmakt, kan han därför vara att straffa enligt paragrafen. Ett sådant förfarande synes lika ägnat att framkalla utrikespolitiska förvecklingar för Sverige som en underrättelseverksamhet vilken har till syfte att skaffa upplysningar åt en främmande makt.
Den begränsning, som gjorts i SL 8: 14 a genom att verksamhet berörande riket eller dess förbindelser med främmande makt i stor utsträckning hänförts under SL 8: 14, har såtillvida erhållit en motsvarighet i förslaget som anskaffande eller röjande av uppgifter straffbelagts i de föregående paragraferna i den mån sådan gärning ansetts böra bestraffas på grund av men som uppgiften genom sitt innehåll kan medföra för riket. I förevarande paragraf har därjämte uttryckligen utsagts, att den blott avser underrättelseverksamhet som ej riktar sig mot Sverige. Enligt förslaget kan därför icke, såsom enligt gällande lag, ett mot Sverige riktat förfarande, vilket ej tagit sig uttryck i en i någon av de föregående paragraferna angiven form och därför går straffri enligt dem, i stället bestraffas enligt förevarande paragraf såsom underrättelseverksamhet.
I stället för det i SL 8: 14 a upptagna kravet, att en verksamhet för att vara
