oaktsamhet i förhållande till överträdelsen, därest icke bestämmelsen skulle avse allenast uppsåtliga gärningar. Motsvarande gäller gärning som är straffbar enligt svensk lag eller författning. För att smädelse av främmande makt eller dess regering eller skymfande av dess flagga eller vapen eller annat höghetstecken skall medföra ansvar, fordras däremot, såsom fallet genomgående är enligt strafflagen där annat ej är särskilt stadgat eller eljest framgår, att handlingen sker uppsåtligen. Icke heller i sistnämnda fall fordras emellertid uppsåt i förhållande till faran för rikets vänskapliga förhållande till främmande makt.
I SL 8: 4a stadgas beträffande gällande lags motsvarighet till brottet i förevarande paragraf, att brottet icke må åtalas av allmän åklagare utan Konungens lov. En motsvarighet till denna åtalsbegränsning har upptagits i 15 § i förslaget, därvid emellertid åtalsprövningen av skäl som angives vid nämnda lagrum anförtrotts åt justitiekanslern.
Straffet har för normalfall såsom i SL 8: 4 bestämts till fängelse eller straffarbete i högst fyra år. Liksom i fråga om 9 § har kommittén ansett det möjligt att undvara den straffskärpning, som enligt SL 8: 29 a inträder om riket var i krig eller Konungen meddelat förordnande om tillämpning av sistnämnda lagrum. För ringa fall har införts en straffskala upptagande allenast böter.
I tryckfrihetsförordningen § 3 9:o första stycket stadgas beträffande smädliga, förgripliga eller till osämja med främmande makter syftande omdömen och yttranden i tryckt skrift om samtida nationer eller stater, med vilka riket är i fredligt förhållande, om deras varande överhet, regering och regeringssätt, höga ämbetsmän och sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar, att sådan förbrytelse skall anses enligt 8: 4 SL. Som kommitténs uppdrag icke innefattar en revision av tryckfrihetsförordningen, har kommittén icke ansett sig böra upprätta något förslag att avpassa detta stadgande efter innehållet i förevarande lagrum. I övergångsbestämmelserna har kommittén emellertid upptagit ett stadgande, att hänvisningar till lagrum som ersatts genom bestämmelse i förslaget skola avse den nya bestämmelsen.
Enligt strafflagens ursprungliga lydelse stadgades i 8: 25 straff för den, som utan Konungens tillstånd värvar folk i riket till främmande krigstjänst. Vid omarbetningen av 8 kap. SL år 1940 upptogs detta stadgande i 8: 5 utan annan saklig ändring än att straffskalans maximum höjdes från fängelse i sex månader till fängelse i två år.
Enligt artikel 4 i den vid andra fredskonferensen i Haag den 18 oktober 1907 avslutade konventionen angående neutrala makters och personers rättigheter och förpliktelser under ett lantkrig, vilken ratificerats av Sverige den 20 november 1909, må stridande styrkor icke uppsättas och värvningsbyråer ej öppnas på en neutral makts landområde till förmån för de krigförande. Enligt artikel 6 i konventionen här neutral makt emellertid icke
