dessa brott uppdragen åt Justitiekanslern, detta utan särskilt stadgande får till följd, att frågan om polisutredning handhaves med urskillning i fall där det förefaller tvivelaktigt huruvida tillstånd till åtal skall komma att lämnas.
I SL 8: 29 a stadgas beträffande många av de i SL 8 kap. behandlade brotten en strängare straffskala för det fall, att brottet förövas under tid då riket befinner sig i krig. Det stadgas vidare, att där det med hänsyn till krigsfara vari riket befinner sig eller andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden finnes påkallat, Konungen äger förordna att vad i paragrafen stadgas med avseende å brott som begås vid krig jämväl skall äga tillämpning beträffande brott som förövas under viss annan tid. Enligt kungl. kungörelse den 20 mars 1942 har Konungen med stöd av denna paragraf förordnat, att vad i paragrafen stadgas skall äga tillämpning tillsvidare.
Enligt förslaget har i vissa av de särskilda paragraferna i kapitlet upptagits en strängare straffskala för det fall, att gärningen förövas då riket är i krig. I förevarande paragraf har liksom i SL 8: 29 a, upptagits en bestämmelse enligt vilken Konungen under viss förutsättning äger genom förordnande göra dessa straffskalor tillämpliga även beträffande tid då riket icke befinner sig i krig. Såsom anförts vid 2 § kan genom sådant förordnande även bestämmelsen i nämnda paragraf angående krigsförräderi göras tillämplig, ehuru riket icke befinner sig i krig. Det möter ej hinder, att Konungen meddelar förordnande med avseende blott på viss eller vissa bestämmelser i kapitlet. Enligt ett avgörande av Högsta domstolen äro de strängare straffskalorna i SL 8: 29 a tillämpliga även beträffande brott, vilka falla under tryckfrihetsförordningen och enligt denna skola bedömas enligt ett lagrum i strafflagen som avses i 8: 29 a (se NJA 1943 S. 445). Förslaget ger icke anledning att bedöma denna fråga annorlunda.
9 KAP.
Brotten mot statens säkerhet äro enligt kommitténs förslag uppdelade på
8 och 9 kap. Såsom anförts vid rubriken till 8 kap., har vid
gränsdragningen mellan kapitlen i det förra av dessa upptagits brott mot vad som
kan betecknas såsom statens yttre säkerhet, medan till det senare kapitlet
hänförts brott som rikta sig mot statens inre säkerhet. 9 kap. kommer
därigenom att avse främst majestätsbrott och andra sådana brott mot rikets högsta
organ eller mot statsskicket, som icke avse rikets förhållande till främmande
makter. Till kapitelrubrik har valts ordet högmålsbrott, som har gamla anor
i svensk rätt. Redan i Magnus Erikssons allmänna landslag behandlades bl. a.
uppror och våldsdåd mot Konungens person i en balk benämnd
