Dessa paragrafer handla liksom 1 § om angrepp mot rikets högst ställda organ, till skillnad från vad fallet är enligt 1 § förutsättes dock icke uppsåt att ingreppet skall leda till att någon åtgärd framtvingas eller hindras. Därmed sammanhänger, att även vissa personer som icke utöva någon beslutande funktion kunna vara föremål för angrepp varom här är fråga. Jämväl andra medlemmar av konungahuset än Konungen skyddas sålunda. Paragraferna äro även att jämföra med de inledande lagrummen i 10 kap. i förslaget. Medan i dessa ges straffskydd åt ämbetsman endast i hans tjänsteutövning eller mot angrepp som avser att tvinga honom till tjänsteåtgärd eller hindra honom därifrån eller hämnas därför, skyddas emellertid de här avsedda personerna med hänsyn till sin ställning i spetsen för den statliga organisationen utan någon sådan begränsning.
Paragraferna motsvara 1–5 och 8 §§ i SL 9 kap. Såsom ovan vid kapitelrubriken nämnts, ha emellertid de nu gällande bestämmelserna, vilka kvarstå i huvudsak oförändrade alltifrån strafflagens tillkomst, ansetts kunna ej obetydligt förenklas och förkortas. Av det övriga innehållet i SL 9 kap. har 6 §, som innehåller en åtalsbestämmelse, erhållit sin motsvarighet i 10 §. SL 9: 7 åter har fått uppgå i bestämmelsen om uppror i 1 §, i den mån gärningen icke enligt 8: 1 utgör högförräderi. De nu förevarande paragraferna innefatta alltså i huvudsak en motsvarighet till SL 9 kap. Till paragraferna har även hänförts den enligt SL 8: 2 bestraffade gärning, som består i att någon försöker beröva Konungen eller regent, som lagligen är satt i Konungens ställe, liv eller frihet. I enlighet med kommitténs utformning av högförräderi- och upprorsbrotten har emellertid i paragraferna endast upptagits fullbordad gärning, medan straff för försök stadgats i 9 §.
I Thyréns utkast, X, motsvaras de förevarande paragraferna av 18–22 §§. I motsats till kommittéförslaget men i likhet med vad fallet är enligt SL 8: 2 behandlar emellertid Thyréns utkast gärningar, som ske med uppsåt att framtvinga eller hindra en regeringshandling, i detta sammanhang. I jämförelse med gällande rätt innebär även Thyréns förslag en förkortning.
I 2 § behandlas vad kommittén benämner majestätsbrott. Paragrafen motsvarar SL 9: 1–4 samt nyss angivna bestämmelse i SL 8: 2. Såsom objekt för majestätsbrott har i första hand upptagits Konungen men därutöver, såsom enligt SL 8: 2, regent som är satt i Konungens ställe. Att det skall vara laglig regent har icke ansetts behöva särskilt utsägas. Såsom objekt för majestätsbrott har även upptagits annan som i statsrättslig mening är medlem av konungahuset. I sak överensstämmer förslaget härutinnan med SL 9 kap. Att, såsom skett i SL 9: 3, uttryckligen angiva, att endast de som äga kunglig eller furstlig värdighet inom riket kunna vara föremål för majestätsbrott, har emellertid ansetts överflödigt, då inga andra äro att betrakta som medlemmar av svenska konungahuset. Handlingen skall bestå antingen såsom enligt SL 9: 1–4 och SL 8: 2 av misshandel, inbegripet dödande, eller ock av frihetsberövande såsom enligt sistnämnda lagrum eller annat frihetsbrott. Straffsatsen har förenklats i jämförelse med gällande lags. Såsom