sidan bevisförvanskning, döljande av brottsling och hjälp till rymning, som hänförts till brotten mot allmän verksamhet, samt å andra sidan uppvigling och underlåtenhet att avslöja brott, som hänförts till brotten mot allmän ordning. Skillnaden kan sägas vara att det, typiskt sett, i förra fallet men icke i det senare föreligger ett brottsligt ingrepp i en pågående allmän verksamhet.
Den nuvarande rubriken på SL 10 kap., om brott mot offentlig myndighet, har, emedan den är för snäv, icke bibehållits i förslaget. Såsom myndighet kan man endast beteckna sådant allmänt organ som har att utdela befallningar. Även organ som allenast utöva andra funktioner måste emellertid skyddas. Alla som helt eller delvis äro underkastade ämbetsansvar böra enligt kommitténs mening också åtnjuta ämbetsskydd. Enligt 25: 12 i förslaget skall ämbetsansvar, åtminstone beträffande vissa gärningar, gälla för dels ämbetsmän och vissa tjänstemän m. fl. hos stat eller kommun eller särskilt auktoriserad vård- eller trafikinrättning, dels valda ledamöter av beslutande församlingar, dels ock i övrigt såvitt Konungen för befattningshavare vid viss allmän inrättning därom förordnat. Konungens rätt att förordna om ämbetsansvar för enskild tjänst torde komma att tagas i anspråk endast i mycket begränsad utsträckning, ty några regler om verkställighet av avsättning från enskild tjänst givas icke; ämbetsansvar tänkes förekomma endast i sådana enskilda företag vilka på grund av koncessionstvång eller eljest äro så nära anslutna till det allmänna att det utan vidare är klart att en avsättningsdom blir respekterad. Emellertid kan ämbetsskydd vara päkallat även för andra än dem som sålunda skola vara underkastade ämbetsansvar. Förslagets 10 kap. öppnar därför möjlighet för Konungen att förordna, att sådana som icke äro underkastade ämbetsansvar skola åtnjuta samma skydd som ämbetsmän.
Enligt förslaget skall således skydd mot våld, tvång och missfirmelse tillkomma ej blott alla som äro underkastade ämbetsansvar utan även andra beträffande vilka Konungen meddelat särskildt förordnande. Ansvar för bestickning skall däremot endast förekomma, då ämbetsansvar föreligger. Likaså skall obehörig tjänsteutövning endast vara straffbar, då tjänstens innehavare är underkastad ämbetsansvar. Straff för falskt antagande av allmän ställning skall emellertid drabba ej blott den som obehörigen giver sig ut för att innehava en med ämbetsansvar förenad befattning utan även den som eljest obehörigen bär uniform eller tjänstetecken för att giva sig sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft. I sistnämnda fall är alltså kretsen av dem vilka skola vara likställda med ämbetsmän icke gjord beroende av Konungens förordnande utan angiven direkt i lagen. I alla de nu nämnda fallen anser kommittén allmän verksamhet föreligga; detta begrepp har alltså ansetts omfatta betydligt mer än statlig och kommunal verksamhet.
Kommittén föreslår även, att i detta kapitel införes en straffbestämmelse avseende den som obehörigen giver sig ut för advokat. Brottet anses höra hit
