I enlighet med nu angivna riktlinjer upptager den föreslagna 1 § straff för våld eller hot, som innebär trängande fara, mot ämbetsman i tjänsteutövning eller för att tvinga honom till tjänsteåtgärd, hindra honom därifrån eller hämnas därför. Med ämbetsmän likställas andra som skola åtnjuta samma skydd. Då kommittén icke kunnat finna någon lämplig gemensam beteckning på dessa, föreslås brottet betecknat våld å ämbetsman, såvitt den angripne är ämbetsman; i annat fall får ansvar ådömas såsom för våld å ämbetsman. I sistnämnda fall står det domstolen fritt att beteckna brottet efter omständigheterna; exempelvis kan beteckningen våld å polisman användas.
Med den i 1 § använda beskrivningen på den brottsliga gärningen, förgripelse å ämbetsman med våld eller hot som innebär trängande fara, åsyftas detsamma som i SL 20: 5 och annorstädes betecknas med uttrycket våld å person eller hot som innebär trängande fara. Då i SL 10: 1 icke nämnes hot, innefattar förslagets 1 § härutinnan en utvidgning av det enligt gällande lag straffbara området. Denna utvidgning är dock icke stor. Endast hot som innebär trängande fara, d. v. s. en omedelbart överhängande fara för liv eller hälsa eller annat dylikt betydelsefullt intresse, har i förslaget straffbelagts såsom våld å ämbetsman. Hot av annat slag kan icke medföra straff enligt förslagets 1 § men väl i åtskilliga fall enligt 4 §. Att resa livsfarligt vapen eller lossa skott mot en ämbetsman är i regel att uppfatta såsom ett hot som kan vara straffbart enligt 1 §. Vad angår egentligt våld innebär förslaget icke någon väsentlig avvikelse från gällande lag, som i SL 10: 1 straffbelägger våld eller annan misshandel. Innebörden av sistnämnda uttryck är emellertid ganska oviss, eftersom begreppet misshandel här måste anses ha en annan och vidsträcktare omfattning än i SL 14 kap. Klart är. att till våld å ämbetsman äro att hänföra både misshandels- och vissa frihetsbrott (jfr Thyrén IX s. 215). Den brottslige skall bära våldsam hand på någon som därigenom utsättes för misshandel eller betvingande. Under uttrycket rymmes alltså mera än vad som i SL 14 kap. kallas misshandel. Vad angår sådant våld som innefattar betvingande, omfattar den föreslagna 1 § icke alla gärningar, som enligt SL 15 kap. äro frihetsbrott. Våld som faller under SL 15: 22 och icke är våld å person kan straffas enligt förslagets 10: 2, icke 10: 1. Att blott tränga undan en ämbetsman eller rycka någonting ifrån honom för att hindra eller framtvinga en ämbetsåtgärd är alltså straffbart allenast såsom våldsamt motstånd. Detsamma gäller om att instänga honom eller rycka och slita i hans kläder, såvitt icke en sådan åtgärd undantagsvis nästan helt berövar honom handlingsförmågan. Att fängsla eller föra bort en ämbetsman faller däremot regelmässigt under 1 §. Våld å egendom faller aldrig under 1 §. Att slå sönder möbler eller annan egendom för en ämbetsman kan undantagsvis, om själva sönderslåendet lägger fysiska hinder i vägen för ämbetsutövningen, straffas enligt 2 §. Är det åter fråga endast om psykisk påverkan, t. ex. att hämnas för en ämbetsåtgärd genom att tillfoga en kännbar skada å egendom, kan 4 § bliva tillämplig.
För straffbarhet enligt 1 § förutsättes antingen att våldet å ämbetsmannen
