honom till eller hindra honom från en framtida tjänsteutövning. Att använda andra handgripliga medel, t. ex. våld å fortskaffningsmedel varmed ämbetsmannen skall färdas till en förrättning, faller däremot under det enligt 2 tj straffbara området endast i den mån fråga är om en pågående eller omedelbart förestående förrättning. Vad i 1 § stadgas om våld för att hämnas för tjänsteåtgärd har ingen motsvarighet i 2 §.
Såsom vid 1 § framhållits kan en gärning vara straffbar även om den riktar sig mot en orättmätig tjänsteutövning. Om gärningen riktar sig mot en uppenbart obefogad tjänsteutövning, måste emellertid våldsamt motstånd i större utsträckning än våld anses vara enligt allmänna regler straffritt. Frågan har ansetts liksom hittills kunna överlämnas åt rättstillämpningen (jfr NJA 1899 s. 462).
För straffbarhet fordras uppsåt att hindra eller tvinga någon, som åtnjuter ämbetsskydd, i utövning av hans syssla. Det våldsamma motståndet skall, såsom nyss nämnts, stå i omedelbart samband med en aktuell tjänsteutövning, men därjämte fordras uppsåt att påverka tjänsteutövningen. Föreligger allenast uppsåt att hämnas, kan icke 2 § men väl 4 § vara tillämplig.
Uttrycket våldsamt motstånd har i förslaget upptagits som beteckning på brottet. Denna brottsbeteckning är visserligen närmast avpassad för sådana fall, då den brottsliges uppsåt går ut på att hindra en tjänsteutövning, men dessa fall äro de ojämförligt vanligaste. Då våldsamt motstånd användes som brottsbeteckning, torde det utan vidare vara klart, att motstånd mot allmän verksamhet åsyftas.
Straffsatsen överensstämmer med gällande rätts utom såtillvida att det särskilda maximum för fängelsestraffet här som eljest fått utgå.
Enligt SL 10: 2 skall den som talar eller skriver smädligen eller förgriper sig med hotelse eller annan missfirmlig gärning emot ämbetsman i eller för hans ämbete straffas med böter eller fängelse i högst ett år. Lika skydd med ämbetsmän åtnjuta de i SL 10: 3 angivna. För ärekränkning mot lägre befattningshavare är straffet enligt SL 10: 5 i motsvarande fall böter eller fängelse i högst sex månader.
Thyrén (IX s. 210) behandlar ej ärekränkning mot ämbetsman i förevarande sammanhang utan (i li 2 och 8 §§) såsom kvalifikation av vanlig ärekränkning.
Kommittén har ansett en motsvarighet till SL 10: 2 böra bibehållas som ett särskilt brott bl. a. med hänsyn till att skydd erfordras ej blott för de enskilda ämbetsmännen utan även för själva institutionerna. Enligt förslaget kan straff för tjänstemissfirmelse drabba den som talar eller skriver smädligen eller förgriper sig med missfirmlig gärning mot myndighet eller annat organ som äger besluta i allmänna angelägenheter eller mot någon som i 1 § avses i eller för hans syssla.
Straffbara äro enligt förslaget blott gärningar, vilka om de riktat sig mot enskild person skulle innefattat antingen förtalsbrott enligt SL 16: 7 eller
