Kommittén föreslår en brottsbeskrivning som är vidare än gällande rätts men snävare än den av Thyrén föreslagna. Sålunda låter kommittén i likhet med Thyrén begränsningen till offentliga förrättningar falla. Den föreslagna bestämmelsen avser försök att hindra eller tvinga vem som helst som åtnjuter ämbetsskydd i utövning av hans syssla utan att han våldföres. I motsats till Thyrén upptager däremot kommittén en begränsning i fråga om medlet. Detta skall vara av fysisk art; gärningen skall ske handgripligen eller på annat dylikt sätt. Till den del den föreslagna straffbestämmelsen går längre än SL 10: 6 ersätter den i viss mån den 1942 upphävda straffbestämmelsen om den som själv tager sig rätt i SL 10: 20, vilken delvis kunde användas som ett allmänt reservstadgande. Gärningen är fullbordad så snart en handgriplig eller liknande åtgärd ägt rum, även om något hindrande eller tvång icke lyckats; försöksbestämmelserna i 3 kap. äro emellertid icke tillämpliga.
Vilka gärningar som falla under 2 § framgår i första hand genom en gränsdragning mot 1 och 4 §§. Såsom våldsamt motstånd betecknas i förslaget handgripliga eller därmed jämförliga, d. v. s. fysiska åtgärder med undantag av sådana varigenom ämbetsmannen våldföres såsom i 1 § sågs. Undantaget åsyftar gärningar innefattande våld å person eller hot som innebär trängande fara. Att tränga undan en ämbetsman, rycka någonting ifrån honom, instänga honom eller rycka och slita i hans kläder är, såsom vid 1 § framhållits, regelmässigt icke straffbart såsom våld å ämbetsman men väl såsom våldsamt motstånd. Åtgärder som icke ha fysisk utan psykisk verkan höra ej till 2 § utan regelmässigt till 3 eller 4 §. Muntliga tillmälen eller hotelser kunna därför ej straffas enligt 2 §.
Liksom enligt gällande rätt föreligger våldsamt motstånd, om en anhållen försöker rycka sig loss eller spjärnar emot med händer eller fötter. I motsats till gällande rätt uppställer emellertid förslaget ingen fordran på kraftutveckling från den brottsliges sida. Den som skall anhållas är därför straffbar även om han blott lägger sig på marken så att han måste bliva buren. Vad angår det fallet att andra försöka befria en anhållen, blir detta i förslaget straffbart enligt 11 § såsom hjälp till rymning eller försök därtill.
Våldsamt motstånd kan vidare bestå i att låsa eller hålla igen en dörr för att hindra någon i tjänsteutövning stadd att komma ut eller in. Att vägra öppna en låst dörr kan däremot icke i och för sig straffas enligt 2 § men väll enligt 12 §.
Våldsamt motstånd är enligt förslaget straffbart ej blott vid offentliga förrättningar utan vid varje slag av tjänsteutövning. Att en banvakt lägger om en växel kan knappast kallas en offentlig förrättning. men tydligen bör det vara straffbart att hindra honom därifrån. Våldsamt motstånd kan emellertid enligt förslaget straffas endast då det riktar sig mot någon som just är stadd i utövning av sin syssla. Paragrafens tillämpningsområde är i detta hänseende snävare än första paragrafens. Våld å ämbetsman som icke är stadd i tjänsteutövning är straffbart enligt 1 § om det sker för att tvinga
