De då använda ordalagen i brottsbeskrivningen ha emellertid jämkats, vilket även skett i den i 8 § i förslaget upptagna bestämmelsen om vittnen. För det i 4 § upptagna nya brottet föreslås beteckningen förgripelse mot ämbetsman.
Kretsen av dem som skola åtnjuta skyddet bestämmes i 4 § genom en hänvisning till 1 §. Även beträffande syftet med den brottsliga handlingen föreligger viss överensstämmelse med 1 §. För straffbarhet förutsättes direkt uppsåt att tvinga eller hindra någon, som åtnjuter skyddet, i utövning av hans syssla eller hämnas därför. Skillnaden mellan paragraferna ligger i den brottsliga handlingens beskaffenhet.
Såsom förgripelse mot ämbetsman räknas enligt 4 § gärning som för honom medför lidande, skada eller annan olägenhet ävensom hot om sådan gärning. Denna beskrivning är så vid, att den omfattar flertalet av de i föregående paragrafer beskrivna brottsliga handlingarna. I 4 § göres emellertid undantag för alla förut i kapitlet sagda fall. I den mån våld å ämbetsman, våldsamt motstånd eller tjänstemissfirmelse föreligger, skall 4 § icke tillämpas. Såsom våld å ämbetsman skall enligt 1 § straffas förgripelse med våld å person eller hot som innebär trängande fara. Ett hot som icke innebär trängande fara kan bliva straffbart enligt 4 §, om det användes som påtryckningsmedel mot en ämbetsman. Mellan våld å ämbetsman och förgripelse mot ämbetsman föreligger alltså en motsvarande skillnad som mellan rån och utpressning. De tvångsmedel som angivas i paragrafen om utpressning, nämligen hot om brottslig gärning, hot att åtala eller angiva någon för brott och hot att om någon lämna menligt meddelande, kunna även föranleda ansvar för förgripelse mot ämbetsman. Detta brott kan bestå i att hota en ämbetsman med att ge honom en örfil eller framdeles "behandla honom efter förtjänst", om han icke vidtager en viss tjänsteåtgärd. En allvarlig förgripelse mot ämbetsman föreligger, om någon söker tilltvinga sig en utnämning genom hot att lämna menligt meddelande om en ämbetsman, exempelvis röja att han inlåtit sig på en straffbar sexuell förbindelse. Ett hot som icke tjänar något visst syfte är däremot aldrig straffbart enligt 4 §; att med tomma hotelser förgripa sig mot en ämbetsman i hans tjänsteutövning kan efter omständigheterna föranleda ansvar för tjänstemissfirmelse enligt 10: 3 eller för störande av förrättning enligt I. I: 3 i förslaget.
Förgripelse mot ämbetsman kan emellertid ske även i andra handlingsformer än de i utpressningsparagrafen angivna, vilket sammanhänger med att den brottsliga avsikten icke alltid behöver vara riktad på tvång utan även kan gå ut på hämnd. Brottet behöver icke innefatta hot utan kan bestå i företagande utan hot av gärning som för ämbetsmannen medför lidande, skada eller annan olägenhet. Sistnämnda uttryck användes i stället för det genom 1935 års lagstiftning till skydd för vittnen i SL 11: 8 införda "lidande, förlust eller annan skada". Därigenom vinnes nämligen överensstämmelse med lagstiftningen om förmögenhetsbrott, vari ordet skada användes i betydelsen ekonomisk skada och ställes i motsättning till annan olägenhet. Ett exempel på förgripelse mot ämbetsman genom gärning som medför.
