ekonomisk skada är skadegörelse på ämbetsmannens egendom såsom hämnd för hans tjänsteutövning. Ett exempel på sådant brott som ej behöver innefatta ekonomisk skada är att hämnd för ämbetsmannens tjänsteutövning tages på dennes anhöriga personligen. Att hämnas på en ämbetsman för vad hans anhöriga gjort faller däremot ej under förevarande paragraf.
Vid 1 § har framhållits, att straffskyddet för allmän verksamhet i regel tillkommer ämbetsmän även då sysslan utövas oriktigt. Denna regel modifieras i hög grad för 4 §:s vidkommande genom det där införda kravet att en gärning för att vara straffbar skall företagas otillbörligen. Att såsom tvång eller hämnd mot en ämbetsman tillgripa en gärning som innefattar brott eller hot om brott är alltid otillbörligt. Förgripelse mot ämbetsman föreligger sålunda, om någon söker förmå honom att uppfylla sin tjänsteplikt genom att hota med misshandel, skadegörelse eller annat brott. Huruvida hot med en i och för sig laglig gärning skall anses innefatta förgripelse mot ämbetsman får däremot, liksom vid utpressning, bero på en avvägning mellan mål och medel. Att hota en domare med anmälan till justitieombudsmannen för det han icke iakttager föreskrivna expeditionstider är tillbörligt, såvitt man avser att därigenom framkalla rättelse, men otillbörligt, såvitt avsikten är att förmå domaren att i ett mål döma på visst sätt. Att söka påverka en ämbetsman genom hot att ange honom för brott är i regel otillbörligt, men om brottet är sådant att han förskyllt avsättning kan det vara tillbörligt att med hot om angivelse söka förmå honom att begära avsked. Likaså kan det under vissa omständigheter icke anses otillbörligt att söka förmå ett beslutande organ till ett visst beslut genom hot om en presskampanj i saken. Vid tillkomsten av 1935 års lagstiftning till skydd för vittnen yppades farhågor, att sådana stridsåtgärder på arbets- eller hyresmarknaden vilka böra anses lovliga skulle bliva kriminaliserade. Dessa betänkligheter, som icke besannats under tillämpningen av SL 11: 8 i dess nya lydelse, lära i varje fall helt undanröjas genom kravet på otillbörlighet.
För straffbarhet fordras, förutom avsikt att tvinga, hindra eller hämnas, uppsåt täckande alla omständigheter vid gärningen. Beträffande otillbörligheten av att gärningen företages innebär detta icke att gärningsmannens egen åsikt om vad som är tillbörligt eller otillbörligt blir avgörande; men det fordras, att de faktiska och rättsliga omständigheter som bilda grundlaget för detta bedömande omfattas av uppsåtet.
Straffet föreslås för vanliga fall till fängelse eller böter. Med tanke på att brottet kan vara mycket grovt, exempelvis om någon genom hot att utsprida förtal eller att öva repressalier mot anhöriga eller annat utpressningshot söker skaffa sig en orätt dom eller en utnämning, har i förslaget upptagits en särskild straffskala för grova fall med samma straffmaximum som i 1 §.
I motsats till 1 och 3 §§ upptager 4 § icke någon särskild regel om tillämpning av 4 kap. Allmänna regler skola alltså tillämpas. I den mån en förgripelse mot ämbetsman sker genom skadegörelse eller annat brott, böra bestämmelserna därom, även om straffarbete icke kan följa å brottet, vinna
