omfattande brottet tagande av muta. Har Konungen enligt tredje stycket nämnda paragraf förordnat om ämbetsansvar, inträder också ämbetsskydd mot bestickning. Däremot kan Konungen icke såsom enligt 10: 1–4 i förslaget förordna om ämbetsskydd utan motsvarande ämbetsansvar. I olikhet mot vad fallet är enligt gällande lag omfattar bestämmelsen även dem som varit men icke längre äro underkastade ämbetsansvar. Då det straffbara området, såsom år 1941 skedde, utvidgats att omfatta även efter ämbetsutövningen tillkomna förmåner, synes det också böra vara straffbarheten ovidkommande. huruvida ämbetsmannen vid förmånens lämnande fortfarande innehar sysslan eller ej.
Enligt förslaget, liksom den sedan 1941 gällande lagen, år bestickning straffbar oavsett om den avsedda ämbetsåtgärden är rättsstridig eller ej. Den som genom bestickning anstiftar ett ämbetsbrott skall, i den mån utomståendes medverkan till ämbetsbrott enligt 25: 11 i förslaget är straffbar, straffas såväl för bestickning som för anstiftan av ämbetsbrott. En bestickare som anstiftat tjänstemissbruk eller brott mot tystnadsplikt skall alltså straffas enligt 10: 5 samt 3: 3 och 25: 1, 2 eller 4 ävensom 25: I. I i förslaget, jämförda med 4: 1 och 2, för bestickning och anstiftan av tjänstemissbruk eller brott mot tystnadsplikt. Den medverkan till tagande av muta som bestickning i och för sig innebär skall däremot naturligtvis icke föranleda särskilt ansvar. En bestickare som försöker men icke lyckas anstifta ett ämbetsbrott kan i regel straffas endast för bestickning. Har han försökt att anstifta grovt tjänstemissbruk, skall han emellertid, enär å detta brott kan följa straffarbete i fyra år eller däröver, jämväl med tillämpning av 3: 2 i förslaget dömas för förberedelse till grovt tjänstemissbruk, detta dock endast såvitt förmånen verkligen lämnats och ej blott utlovats eller erbjudits.
Enligt förslaget straffas bestickning högst med straffarbete i två år. Detta överensstämmer i huvudsak med sedan 1941 gällande lag, enligt vilken straffet är fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där omständigheterna äro mildrande, böter. Då man år 1941 genomförde en avsevärd straffskärpning, ansåg man sig böra understryka, att böter skola användas blott vid mildrande omständigheter. En uttrycklig erinran härom torde icke längre vara erforderlig.
Enligt SL 10: 16 är det straffbelagt att sälja eller köpa röst vid val till allmänt varv, störa valfriheten genom hot eller tubbande eller eljest obehörigen verka i val. Det straffbara området omfattar alltså allt obehörigt verkande i val; vad därmed förstas klargöres blott genom exempel.
Thyrén (X. I 1 § och s. 199–204) föreslår dels utvidgning av det straffbara området till att omfatta ej blott val utan även annan omröstning l allmänt ärende, dels närmare angivande i lagtexten av vad som skall enad obehörigt. Thyrén vill straffa dels angrepp på själva förfarandet. nämligen dt söka hindra omröstningen eller förvanska dess utgång, dels sådan påverkan på förrättningens ledning. som avser att svikligen bereda någon tillfälle
