taga bort, riva eller annorledes skada offentlig myndighets kungörelse eller underrättelse som är anslagen till allmän kännedom, 21 § avser att bryta offentlig myndighets insegel varmed saker eller skrifter äro tillslutna eller att rubba lös egendom som är tagen i beslag, satt i kvarstad eller utmätt, 22 § brott mot skingringsförbud eller förbud att utgiva annans gods samt 23 § att vägra inträde eller handräckning åt den som i offentlig förrättning är berättigad därtill. Straffet är i vissa fall böter, i andra böter eller fängelse i högst sex månader. Den 1942 upphävda bestämmelsen om egenmäktigt förfarande i SL 10: 20 kunde i viss mån användas som ett reservstadgande för närbesläktade fall, som icke blivit direkt angivna i övriga paragrafer.
Thyrén (IX 12 § och s. 233) upptager en bestämmelse om straff för att olovligen borttaga eller skada anslag som av allmänt organ uppsatts till allmän efterrättelse eller kännedom. I en annan bestämmelse (IX 11 § samt s. 213 och 231–233) upptagas motsvarigheter till SL 10: 21 och 22 med tillägg av en generalklausul om att eljest ingripa störande i allmänt organs förfogande över sak. Stadgandet fi SL 10: 23 om att vägra inträde eller handräckning anser Thyrén (IX s. 212) icke behöva annan motsvarighet än den av honom föreslagna allmänna bestämmelsen om att söka tvinga eller hindra allmänt organ i utövningen av dess verksamhet.
I kommitténs förslag upptages i förevarande paragraf med namnet ingrepp i myndighets verksamhet ett brott, som omfattar de flesta i gällande lag uttryckligen angivna fallen jämte att på annat dylikt sätt motverka myndighets åtgärd. Från det i förslagets 11: 3 upptagna brottet störande av förrättningsfrid skiljer sig detta genom att det icke är fråga om att genom oljud eller på annat dylikt sätt störa utan om att motverka myndighets åtgärd, alltså att ingripa i den allmänna verksamheten eller visa trots eller tredska däremot. Ingrepp i myndighets verksamhet avviker från de i förslaget 10: 2 och 4 upptagna brotten våldsamt motstånd och förgripelse mot ämbetsman genom att den allmänna verksamheten hindras på annat sätt än i form av personliga angrepp på dess utövare. Begränsningen av paragrafens tillämpningsområde angives genom uppräknande av talrika exempel jämte tillägg av en generalklausul om "annat dylikt sätt". Härmed avses en begränsning även i förhållande till det straffria området, ty det kan icke ifrågakomma att straffbelägga motverkande av myndighets åtgärd på vad sätt som helst.
Såsom exempel nämnas i förslaget att bryta mot förbud att skingra eller föryttra löst eller fast gods eller att utgiva annans gods, att olovligen skada eller borttaga myndighets anslag, att rubba i kvarstad satt, utmätt eller beslagtaget gods eller öppna vad myndighet tillslutit samt att vägra inträde som förrättningsman äger fordra. I stort sett överensstämma exemplen med de i gällande lag nämnda fallen. Emellertid har vägran att lämna handräckning som myndighet äger fordra icke nämnts. I de sällsynta fall i vilka skyldighet att lämna handräckning stadgas synes det lämpligast, att stadgandet därom i mån av behov åtföljes av särskild straffbestämmelse. Att vägra inträde nämnes däremot här såsom exempel. Kommitténs förslag upptager nämligen icke, såsom Thyréns, någon allmän bestämmelse om att hindra allmänt
