folksamling, som stör allmän ordning och ådagalägger det ifrågavarande uppsåtet. Av gällande lag fordras, för att andra deltagare än anstiftare och anförare skola kunna straffas, enligt SL lo: 8 att folkmassan icke skingrar sig då offentlig myndighet givit befallning därom utan visar trotsighet mot befallningen. Att tillägga myndighets skingringsbefallning sådan vikt torde dock icke vara i allo lämpligt. Det kan inträffa, att en folkmassa uppträder på ett förgripligt sätt innan behörig myndighet hinner meddela skingringsbefallning. Och även om sådan befallning hinner givas, kan den icke alltid uppfattas av alla deltagare i folksamlingen. För tillämpning av 1 § torde därför böra uppställas någon mindre formell förutsättning. Icke heller synes det tillfredsställande att, såsom stadgas i SL 10: 9, deltagare i folksamling blir förfallen till ansvar där folkmassan skrider till våld å person eller egendom även om han endast närvarit i folksamlingen.
Kommittén har funnit ändamålsenligt att skilja mellan tre kategorier av deltagare. Såsom särskilt straffvärda anges i andra stycket de som med råd eller dåd leda folksamlingens förehavande eller förmå annan att deltaga däri eller med uppsåt att främja detsamma öva våld å person eller egendom eller begå annat dylikt brott. För andra deltagares straffbarhet uppställes i första stycket såsom förutsättning att de anslutit sig till folksamlingens förehavande. Paragrafen blir sålunda tillämplig endast i fråga om sympatisörer och icke dessutom på dem som tillfälligtvis eller av nyfikenhet kommit att närvara i folkmassan. För att en deltagare i en folksamling skall anses ha anslutit sig till dennas förehavande kräves, att han på något sätt visat aktivitet, såsom genom rop eller stenkastning. För deltagare, vilka icke gjort sig skyldiga till gärning som avses i andra stycket men såsom sympatisörer falla under första stycket, stadgas strafflindring, där de under folkmassans förehavande avlägsna sig.
Enligt andra stycket straffas som sagt deltagare, som med råd eller dåd leder folksamlingens förehavande eller förmår annan att deltaga däri eller med uppsåt att främja detsamma övar våld å person eller egendom eller begår annat dylikt brott. Denna bestämmelse har emellertid ej ansetts böra begränsas till deltagare i folksamlingen. Redan av medverkansbestämmelserna i 3: 3 i förslaget skulle följa, att anstiftare eller medhjälpare till gärning som i första stycket sägs skulle vara att straffa oavsett om han själv närvarit i folksamlingen. I själva verket torde mången gång den som ej närvarit i denna men, själv i trygghet, genom anstiftan eller medhjälp främjar folksamlingens förehavande få anses i särskilt hög grad straffvärd. I andra stycket, som upptager en strängare straffskala än första stycket, har därför den som med råd eller dåd leder folksamlingens förehavande eller förmår annan att deltaga däri gjorts straffbar oavsett huruvida han deltager i folksamlingen. Där deltagare i folksamlingen för att främja dess förehavande övar vild å person eller egendom eller annat dylikt brott, skall med tillämpning av 4 kap. SL, straff för detta brott [dömas om det år belagt med straffarbete; i annat tall konsumerar straff enligt 1 Q straffet för det särskilda brottet.
