skall ligga ogill, torde även böra flyttas till övergångsbestämmelserna, varvid stadgandet bör ändras till att avse deltagare i upplopp. Ett övervägande av stadgandets sakliga innebörd torde lämpligen böra uppskjutas till en blivande revision av strafflagens bestämmelser om nödvärn och dråp. I detta sammanhang må nämnas, att inom justitiedepartementet tillkallade utredningsmän år 1942 avgivit ett betänkande med utredning angående polismans rätt att bruka våld och användande av militär personal för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet (SOU 1942: 34).
Till sist må framhållas, att vissa former av förberedelse till upplopp straffbeläggas i 3: 2 i förslaget. Ansvar enligt nämnda lagrum inträder sålunda för den som, med uppsåt att upplopp skall komma till stånd, lämnar eller mottager penningar eller annat såsom förlag eller vederlag för upploppet eller lämnar, mottager, förfärdigar, fortskaffar eller tager dylik befattning med gift, sprängämne, vapen, dyrk eller annat sådant hjälpmedel. Denna bestämmelse är tillämplig, om intet upplopp kommer till stånd, och även i fråga om den som, fastän upplopp kommer till stånd, icke kan straffas därför, emedan han varken deltagit däri eller på annat sätt straffbart medverkat till upploppet.
I 1 § ha under beteckningen upplopp straffbelagts vissa fall där folksamling stör allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att sätta sig upp emot myndighet, öva våld å person eller egendom eller begå annat dylikt brott. Ansvar enligt paragrafen inträder för den som deltager i upploppet på sådänt sätt att han kan sägas ha anslutit sig till folksamlingens förehavande, så ock för den som med råd eller dåd leder upploppet eller förmår annan att deltaga däri. I förevarande paragraf åter stadgas straff dels i vissa fall för deltagare i upplopp vilken icke drabbas av bestämmelserna i 1 §, dels för deltagare i sådan folksamling som stör allmän ordning! utan att likväl upplopp föreligger. I gällande lag motsvaras paragrafen närmast av SL 10: 13.
Det förutsättes för tillämpning av förevarande paragraf, att någon deltager i folksamling som stör allmän ordning. Ett sådant störande föreligger ej redan i och med att en folksamling uppstått, även om den skulle utgöra hinder för trafiken. Det fordras därutöver, att folksamlingen uppträder på ett störande sätt, såsom genom skrän eller hotfulla åtbörder. Till folksamling är att hänföra även sammankomst, vare sig i det fria eller inomhus och oberoende av om tillträdet är öppet för allmänheten. Paragrafen kan sålunda vara att tillämpa, där sammankomst får ett för den allmänna ordningen störande förlopp, och ersätter för den skull i huvudsak SL 10: 15 sista punkten, i vilken stadgas straff för den som underlåter att hörsamma myndighets bud om upplösning av sammankomst varvid företages något som strider mot lag eller som stör allmän ordning. Jämväl Thyrén har föreslagit, att detta stadgande måtte uppgå i en allmän bestämmelse om straff
för underlåtenhet att åtlyda skingringsbefallning (V. I s. 206).
