Straffbarhet enligt förevarande paragraf inträder om deltagare l folksamling som stör allmän ordning underlåter att efterkomma för ordningens upprätthållande meddelad befattning, t. ex. skingringsbefallning eller befallning att iakttaga tystnad, eller intränger på område som för ordningens upprätthållande fridlysts eller avspärrats. Det fordras icke, såsom enligt SL 10: 13, att skingringsbefallning givits av offentlig myndighet, något som ansetts innebära att underordnad polismans befallning icke varit tillräcklig för att upplopp skulle föreligga (se NJA 1944 s, 437). Enligt förslaget fordras blott att åtgärd av ifrågavarande slag, skingringsbefallning eller annan befallning för ordningens upprätthållande, fridlysning eller avspärrning, vidtagits av någon som för ordningens upprätthållande är utrustad med behörighet att vidtaga sådan åtgärd. Detta gäller främst om polismyndigheten i orten men även om underordnad polisman, till vars åligganden hör att vaka över ordningen, och för ordningens upprätthållande utkommenderad militär. Jämväl andra civila tjänstemän än polismän kunna under särskilda förhållanden äga behörighet att vidtaga åtgärd av ifrågavarande slag. Enligt kungl. kungörelse den 28 mars 1914 har sålunda järnvägspersonal vissa åligganden att sörja för upprätthållande av ordning och säkerhet inom järnvägsområde, och tulltjänstemän kunna ha att upprätthålla ordningen i samband med tullvisitering av fartyg. Tillsägelser av privatperson eller avspärrningar som sådan person utför höra däremot icke hit och icke heller fridlysning som skett i annat syfte än att upprätthålla ordningen. Befallning behöver icke ha givits genom ord utan kan ha meddelats på annat sätt, såsom då myndighet genom tecken eller avlossande av varningsskott givit tillkänna sin vilja att folkmassa skall skingra sig. Det förutsättes för straffbarhet, i motsats till vad fallet torde vara enligt gällande lag, att deltagaren i folksamlingen verkligen uppfattat befallningen eller erhållit kännedom om fridlysningen eller avspärrningen. Såsom straff föreslår kommittén böter eller fängelse. I SL 10: 13 stadgas för anstiftare och anförare straffarbete i högst ett år och för annan deltagare böter, såvida icke deltagare i folksamlingen övergått till våld å person eller egendom, i vilket fall straffet kan bliva betydligt strängare. Brottet har åsatts beteckningen ohörsamhet mot ordningsmakten.
Av fridsbrotten i 11 kap. SL ha vissa, som torde böra uppfattas såsom brott mot allmän ordning, med större eller mindre jämkningar upptagits i förevarande kapitel.
I denna paragraf behandlas motsvarigheter till de i SL 11 1–3, 5, 6, 9 och 9 a straffbelagda gärningarna. I SL 11: 1–3 stadgas ansvar för den som genom våldsgärning å annan, svordom, oljud eller annat åstadkommande av förargelse stör gudstjänst eller sammankomst för gemensam andaktsövning. Enligt SL 11: 5 och 6 straffas den som begår våldsgärning å annan eller åstadkommer förargelse genom svordom eller oljud eller annorledes inom
