Kungl. Maj:t begära att Kungl. Maj:t redan till den pågående riksdagen framlade förslag till lagstiftning mot den antisemitiska propagandan.
I utlåtande (nr 34) i anledning av motionerna anförde första lagutskottet följande.
Beträffande önskvärdheten av en lagstiftning mot rashets vidhåller utskottet vad dess utlåtande till 1942 års riksdag därom innehåller. Det har bekräftats att frågan kommer att upptagas i det förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten som är att förvänta från straffrättskommittén. Den mest framträdande rashetsen förekommer emellertid otvivelaktigt i tryckta skrifter. För att en lagstiftning mot rashetsen skall bliva effektiv kräves alltså en ändring i tryckfrihetsförordningen, varigenom till rashets hetsande uttalanden i tryckt skrift kriminaliseras. Med hänsyn till tryckfrihetsförordningens karaktär av grundlag kan en sådan ändring slutligt genomföras först vid l945 års riksdag. Ett framläggande av förslag till dylik lagstiftning vid årets riksdag enligt motionärernas yrkande skulle alltså icke leda till snabbare resultat än om förslaget framlägges nästa år. För att lagändringen skall komma till stånd utan alltför långt dröjsmål bör förslag i ämnet framläggas vid 1944 års riksdag. Bakom utskottets av 1942 års riksdag godkända utlåtande i frågan ligger tydligen ett antagande att så kommer att ske på grundvalen av den pågående utredningen i ämnet.
I viss utsträckning torde den rashets som framträtt annorledes än i tryckt skrift taga sig sådana former, att den jämlikt 11: 15 SL kan beivras såsom förargelseväckande beteende å allmän plats. Med hänsyn till lagrummets tillämplighet i dylika fall synes en höjning av dess straffskala vara påkallad. Utskottet har sig också bekant att straffrättskommittén överväger en straffskärpning beträffande detta brott.
Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Utskottets förslag godkändes av båda kamrarna utan votering.
Inom justitiedepartementet verkställdes sedermera en utredning, som ledde till en den 27 oktober l943 dagtecknad, icke till trycket befordrad, promemoria angående lagstiftning mot rashets m. m. I promemorian framlades förslag dels till lag om ändring i I. I kap. SL, dels till ändrad lydelse av § 3 8:o tryckfrihetsförordningen.
Enligt det förstnämnda förslaget skulle i 11 kap. SL införas en ny paragraf betecknad 14 a §, av följande lydelse.
Den som uppsåtligen giver allmän spridning åt falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att väcka hat mot eller förakt för en grupp av befolkningen med viss härstamning eller trosbekännelse, eller ock, muntligen inför menighet eller folksamling eller i skrift som han utsprider eller låter utsprida, smädar eller hotar sådan befolkningsgrupp, straffes med böter eller fängelse.
Enligt förslaget till ändrad lydelse av § 3 8:o tryckfrihetsförordningen skulle till detta moment fogas ett nytt stycke av följande innehåll.
Falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att väcka hat mot eller förakt för en grupp av befolkningen med viss härstamning eller trosbekännelse, så ock smädelser eller hotelser mot sådan befolkningsgrupp; brottet skall straffas efter allmän lag, och skriften konfiskeras.
Yttranden över promemorian inhämtades från hovrätterna, justitiekanslersämbetet, socialstyrelsen, statspolisintendenten, överståthållarämbetet, vissa länsstyrelser och landsfogdar, föreningen Sveriges häradshövdingar,
