till nytta eller att därmed skada göra, å papper, vara, mått, vikt eller annat, som med statens eller andra allmänna stämplar eller märken tecknas, falskeligen dylika stämplar eller märken anbringar, eller förfalskar eller missbrukar stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är, eller förfalskar det som i behörig ordning blivit stämplat eller märkt. Straffbarheten inträder i och med själva förfalskningsåtgärden. Om bruk ej blivit gjort av det förfalskade, kan straffet nedsättas intill ett lägre straffminimum. Detta är emellertid tillämpligt även då begagnande ägt rum, därest omständigheterna eljest äro synnerligen mildrande. Har man innan bruk blivit gjort av det förfalskade, av egen drift det förstört eller genom vidtagna åtgärder förebyggt all skadlig verkan därav, "skall strafflöshet inträda. Har någon, på vilken 7 § ej är tillämplig, med vetskap om sådan förfalskning som där sägs, i bedräglig avsikt begagnat det förfalskade, skall han enligt 8 § straffas så, som hade han förfalskningen själv gjort. Båda de nu berörda paragraferna avse endast svenska märken. I 10 § stadgas, att främmande stats allmänna stämplar och märken skola, om förfalskning eller missbruk därav sker, anses lika med svenska, där Konungen förordnat att de samma skydd njuta skola. Sådant förordnande har meddelats beträffande de allra flesta stater, såsom i inledningen till kapitlet blivit anmärkt.
Även i Thyréns utkast, V. I 13 och 14 §§, straffskyddas endast allmänna stämplar och märken. Någon skillnad göres icke mellan in- och utländska objekt av detta slag. Särskilt behandlas sådana stämplar och märken, vilka lagligen gälla såsom allmänna värdetecken. Förfalskning därav straffas så snart den skyldige haft uppsåt att utgiva det förfalskade såsom äkta, oavsett huruvida någon skada eller fara åstadkommits genom åtgärden. Har någon i annat fall än nu sagts å papper, vara, mått, vikt eller annat som tecknas med allmänna stämplar eller märken, falskeligen anbragt sådana eller förfalskat eller missbrukat rätteligen gjord stämpling eller märkning, eller har man förfalskat det som i behörig ordning blivit stämplat eller märkt, inträder ett något lindrigare straff ; härvid förutsättes att skada är att befara av gärningen. Har förfalskaren i något av de angivna fallen av egen drift förstört eller oskadliggjort det förfalskade innan bruk därav gjorts, kan fakultativt frias från straff. I en särskild paragraf belägges med straff att någon med vetskap om förfalskning av stämplar, märken, mått, vikter eller andra nu ifrågavarande föremål bragt dem i omlopp eller eljest använt dem. I dessa fall förutsättes för straff att åtgärden skett under sådana förhållanden, att skada därav kunnat uppstå. Straffen äro desamma som föreskrivits för själva förfalskningsåtgärderna. Bevismärken omnämnas icke särskilt av utkastet. Enligt motiven skulle detta såsom stämplar och märken straffskydda alla sådana allmänna bevismedel som icke ingå under begreppet handling. Ehuru den föreslagna lagtexten närmast för tanken på dels värdemärken och dels kontrollmärken, torde den sålunda få antagas ha varit avsedd att omfatta även allmänna bevismärken som icke tillhöra någon av dessa grupper.
Så är i allt fall den gällande rätten att uppfatta. Den skyddar i SL 12: 7 märken av alla de tre grupper som beskrivits i motiven till 1 §, nämligen
