intellektuell förfalskning. Det märkta föremålet utgör icke, såsom ett mynt, någon del av det genom åsättande av vissa tecken framställda bevismedlet; detta består endast av de åsatta tecknen. Att anbringa dessa å ett föremål, vilket ej är sådant som märket angiver, är sålunda jämförligt med att utfärda ett äkta intyg med oriktigt innehåll. Åtgärden är i de nämnda fallen straffbar jämlikt 25 kap. såsom tjänstemissbruk eller tjänstefel; straff enligt bestämmelserna härom torde vara tillräckligt i betraktande därav att de som äga utföra offentlig kontrollmärkning ide flesta fall torde vara underkastade ämbetsansvar. Även då detta icke är fallet kan ifrågakomma straff för bedrägeri eller försök därtill, om brottsplanen föres vidare. På denna punkt torde förslaget förete avvikelse från den gällande ratten, sådan denna på historiska skäl ehuru med ringa stöd i ordalydelsen av SL 12: 7 plägat uppfattas.
Slutligen upptages att någon eljest förfalskar märket eller det märkta. Här avses i första hand att ett äkta märke ändras i fråga om valör, tidsbestämning eller något liknande. Detta kan, beträffande ett självständigt märke, ske såväl innan det blivit anbragt å ett föremål som därefter och kan även ifrågakomma beträffande ett märke som blivit anbragt medelst stämpling. Ett särskilt fall är att ett märke, som genom påstämpling eller på annat sätt makulerats, befrias från makuleringstecknet och genom denna förändring erhåller sken av att fortfarande vara användbart. I detta sammanhang må anmärkas att förstörande av märken eller utplånande av kontrollmärkning i och för sig icke straffas enligt detta kapitel, såsom negativ materiell förfalskning. Sådana åtgärder kunna däremot utgöra skadegörelse. Förfalskning av det märkta föremålet har nära frändskap med s. k. immateriell förfalskning, närmast sådant missbruk av urkund som straffbelagts i 13: 11 andra punkten i förslaget. Om någon t. ex. gör en justerad vikt lättare eller på elektrokemisk väg minskar guldhalten hos ett kontrollerat metallarbete, angripes strängt taget icke själva det därå anbragta märket på materiellt sätt. Emellertid är den uppfattning stadgad, att den verkställda kontrollmärkningen skall garantera icke blott att föremålet hade vissa egenskaper vid märkningstillfället utan även att det alltfort innehar desamma. För upprätthållande av tilltron härtill är det nödvändigt att straffbelägga förfaranden varigenom någon efter märkningen förändrar det märkta så att märket blir oriktigt. Detta synes lämpligen kunna ske i omedelbart sammanhang med straffbestämmelsen om förfalskning av själva märket. Såsom förfalskning av det märkta kan endast anses en förändring av en varaktig egenskap hos något som enligt märkets bestämmelse skulle vara oskiljaktigt förenat med själva märket. Hit kan sålunda icke hänföras att en djurkropp, som efter kontroll blivit stämplad till bevis om frihet från vissa smittoämnen, kort efteråt infekteras med dylika, ej heller att i en av en tulltjänsteman visiterad och till bevis därom märkt persedel före tullbehandlingens slut insmugglas ytterligare några föremål, som man därigenom vill undandraga de visiterandes uppmärksamhet. Än tydligare är att det icke utgör förfalskning av en vid avgångsstation postbehandlad och stämplad försändelse. om därmed under
